I love Hjo...
Är inte det en lysande slogan så säg.
Frågan är - skulle jag kunna älska Hjo?
Funderar med jämna mellanrum på om jag skulle kunna tänka mig att bo i Hjo. Var och hälsade på i farfars hus i helgen och varje gång jag gör det blir jag sugen på att köpa huset av pappa (bli nu inte alltför upphetsad, pappa...) och göra om och fixa till.
Jag vet precis vilka färger jag skulle vilja ha på väggarna och hurdant golv jag skulle vilja ha och vilket rum som skulle bli mitt sovrum osv osv osv.
Tänk att äga ett eget hus. Och dessutom ett gult, litet mysigt hus med vita knutar och en fin trädgård som ens farföräldrar bott i. Ena dagen tycker jag att det låter som en utomordentligt bra idé och nästa känns det som att vi lika gärna kan sälja det.
För frågan är som sagt, skulle jag trivas i Hjo? Jag känner ju inga människor i Hjo. No offence, moster... Och Hjo är ju kanske inte det ställe i världen där det händer mest saker och man har en massa tillfällen att träffa nya vänner.
Kanske är jag bara sentimental, eller så vill jag verkligen köpa huset. Jag vet inte.
Tillbaka
Så nu sitter jag här och försöker följa farsgubben, som åker kortvasan, via vasaloppets hemsida. Än så länge åker han så snön yr runt honom. Han gillar ju att tävla (tror eventuellt det är från honom jag fått den genen), så jag gissar att han är ute efter att slå övriga Klyftamoare.
Själv har jag lagt ner alla tankar på att åka både tjejvasan och öppet spår i år. Har åkt alldeles för lite skidor den här säsongen, och förra veckan när jag var på skidsemester kände jag mig inte helt kurant heller. Så det får bli nästa år istället.
Istället ser jag nu fram emot sommaren. Min kära vän Kicki har ju lovat mig att hon vill springa någon rolig bergsmara eller liknande med mig, och gud så glad jag är över det, så nu ska vi bara bestämma vilken tävling vi ska springa.
Vad jag vet finns det två som kan vara aktuella - BAMM och Icebug24 - frågan är vilken vi ska välja...
Grymma brudar
Om nu inte Anjas VM-guld igår överskuggar allt väder.
På tal om Anja så måste jag erkänna att jag är impad. Jag vet inte hur många gånger under säsongen som jag har sagt "hon är slut". För alla tar ju slut någon gång och när man inte lyckas en enda gång innan VM och skyller på både det ena och det andra så kan man ju undra.
Men igår blev jag imponerad. Hon har helt klart en otrolig vinnarskalle. När det väl gäller, då är hon grym.
Så nu är det bara att hålla tummarna inför resten av tävlingarna.
Fast idag ska jag först och främst hålla tummarna för en av mina favoriter, Anna-Carin Olofsson, som ska ta sin tredje medalj i Italien idag. Heja, heja!