OL-Babsan

Tänkte på en annan sak angående nattorienteringen.
När vi stod där mitt i skogen på en grusväg i mörkret igår så tänkte jag i mitt stilla sinne, att tänk om någon skulle se oss nu. Typ 100 orienterare i färgglada nylonkläder och var sin pannlampa på huvudet...
Det är väl inte lustigt att folk tycker att vi är lite konstiga.

Fast jag tror att de flesta som uttrycker sig som att vi är nördiga, töntiga osv, egentligen är rädda och osäkra. För jag är inte säker på att de där fräna människorna skulle var så coola och självsäkra om de stod alldeles ensamma mitt ute i storskogen efter att ha irrat bort sig, och det enda som gör att inte allt är kolsvart är pannlampan på huvudet där batteriet börjar ta slut...

Jag själv däremot, skulle ju va väldigt lugn och självsäker i en sån situation... :)

Igår sprang jag orientering för första gången på aslänge. Det var Skaraborg by night i Tibro och jag valde en kort bana på 3 kilometer. Samma som pappa. Och tror ni inte på fan att jag fick stryk?!?! Men så tränar han ju som en elitmotionär nu för tiden också...
Strulade lite till 1:an och gjorde en rejäl bom till 2:an. Var 4 minuter efter hon som var snabbast. I övrigt gick det hyfsat, även om jag missade det där med att man måste läsa kartan när man orienterar.
Men det var iallafall skitkul. Nu vill jag springa mer nattorientering.

Innan någon annan påpekar det (t ex en bonne från Skara eller liknande ;)) så säger jag det själv.
Jag är kass. Jag är slut som nattorienterare.
Fick spö av brorsan med 7 minuter och jag kom bara 4:a i min klass. Det går utför.
Tyckte inte att gårdagens deltävling i Skaraborg by night var nå't vidare rolig. Det var mest risigt och blött.
Det roligaste på banan var egentligen när jag skulle hoppa över ett stort, djupt dike, och insåg ganska snart att jag inte skulle kunna ta mig över torrskodd. Jag tog sats och kom nästan över, landade i lite sump på "andra" sidan, och trodde jag klarat mig. Då fick jag bakvikt (det är bevisat ännu en gång att jag är lite baktung...), tappade balansen och plumsade i hela jag. Men vissa människor betalar ju dyra pengar för ett lerbad, så vem är jag att klaga... :)

Då var det måndag igen då. Fattar inte riktigt vart helgen tog vägen. Men det är ju som vanligt.
Sprang stafett-dm i orientering igår med klubbkompisarna Kicki och Veronica. Vi nådde ingen topplacering, men det var väl heller inte väntat.
Jag kände mig väldigt ofokuserad i början av banan men efter 1:an blev det bättre. Fick sällskap av Markbygdens OK och det är alltid skönt, man får ju lite bättre fart om man har någon att tävla mot. Ena stunden var hon före mig och i nästa stund var jag före henne. Mot slutet trodde jag att jag hade övertaget, men så missade jag tredje sista kontrollen och hon kunde ta sig före i mål.
Känner mig inte så ledsen över det, utan tycker faktiskt att det var en riktigt rolig dag i skogen. Mer sånt! :)

I helgen har jag visat vilken utomordentligt kass orienterare jag är.
Jag har varit uppe i Sälen med orienteringsklubben och tjuvtränat lite inför nästa års 5-dagars, men med tanke på resultaten så funderar jag på om jag kanske skulle ta och bryta traditionen jag har med att delta i O-ringen från och med 2008.

H-vete vad det regnar. En parentes.

Jo, klubben åkte tillsammans upp med buss till Lindvallen i torsdags eftermiddag och efter en god natts sömn tog vi en promenad på fjället i fredags förmiddag. Det är inga höga bergstoppar direkt, men det är ändå så enormt vackert.

De här vackra töserna hade jag med mig på promenaden :)


Efter en lunch med kroppkakor och stekt fläsk, som inte passade vissa kräsna individer, var det dags för första tävlingen - sprint i Rörbäcksnäs.
Vid starten höll jag på att bli uppäten av ungefär 7 miljarder knott, så för att försöka undkomma dessa envetna kryp sprang jag allt jag hade mot första kontrollen. Banan inte var inte särskilt svår orienteringsmässigt, så det blev inga grova misstag trots att jag höll i den hiskeliga farten hela vägen ;)
Dock insåg jag efter målgång att veckorna utan någon som helst träning satt sina spår. Jag var 4 minuter efter segraren trots uteblivna bommar. Inte bra.

Lördagens tävling var medeldistans och även den gick av stapeln i Rörbäcksnäs. Väldigt fin, öppen tallskog, och enligt inbjudan måttlig kuperad. Vet väl inte om jag håller med om den beskrivningen riktigt, men kanske var jag bara trött efter fredagens sprint. Matt blev jag i benen redan på väg till första kontrollen iallafall.
Jag kände mig väldigt sliten och det gick väldigt långsamt för mig, så när jag bommade 5:e kontrollen och fick klättra upp 7-8 kurvor för att komma på rätt spår igen var jag måttligt nöjd. Hur kan man undvika att märka att man springer nerför, nerför, nerför i någon minut och sedan inte fatta att man springer på en stig som går åt helt fel håll?? Om någon vet, var vänlig förklara för mig. Gärna på ett pedagogiskt sätt, för jag verkar rätt trög om jag får säga det själv.

Efter lördagen så kom söndagen (?!) och jag trodde ärligt att jag aldrig mer skulle vara hungrig efter lördagkvällens ätande. Men precis som vanligt var jag hungrig när klockan ringde på söndag morgon.
Konstigt. Det slår aldrig fel. När klockan ringer på mornarna är jag alltid både kissnödig och hungrig.
Idag t ex, så hann jag inte äta frukost innan jag åkte till jobbet. Så när jag satt i bilen så sved det i magen av hunger, så jag trodde nästan att jag skulle köra av vägen. Man kan ju tycka att en timma hit eller dit inte borde spela någon roll för magen, men inte då. Mat ska den ha, 5 minuter efter uppstigning.

Nu tror jag minsann att jag tappade tråden...

Precis som jag gjorde redan innan jag kom till söndagens första kontroll. Det var ungefär 280 meter till 1:an, men redan på väg till den sket det sig.



Efter 25 minuter tittade jag på klockan och tänkte att "nähä, men jag får väl bryta då, för jag hittar ju inte kontroll-jäveln". Och precis när jag börjat min vandring (jo, det är sant, vandring..) mot 2:an så satt den där, kontroll nr 251, min första kontroll. Så då stämplade jag och fortsatt mot 2:an, som satt precis där den skulle. Efter att ha tagit mig över Flatfjället så hittade jag även tredje kontrollen på ungefär rätt plats. Men 4:an måste absolut ha suttit fel, för den hittade jag inte alls. Tycker minsann att arrangörerna varit lite slarviga... :)
Gav upp och vandrade tillbaka över fjället och tog några kontroller på slutet. Distansen för dagen var långdistans och nog var jag ute länge. Över 100 minuter fast jag inte ens sprang halva banan. Bådar gott inför BAMM om några veckor...
När jag virrade runt där på fjället i söndags så tänkte jag att "det är en jädra tur att det är Kicki som ansvarar för orienteringen när vi springer fjällmarathon".
Men i efterhand visade det sig att hon inte heller hade gått riktigt klockrent där ute på Flatfjället. Närmare bestämt så bröt hon också, så vi får hoppas att vi är mer skärpta den 24-25 augusti, annars vet i tusan om vi kommer tillbaka från Björkliden överhuvudtaget...

I helgen arrangerade Tibro OK Tibrotrippeln i dagarna 3. Jag ställde upp på nattorienteringen i fredags och långdistanstävlingen i söndags. De båda tävlingarnas samlingsplatser låg inte långt ifrån varandra, men terrängen var ändå ganska olik. I fredags var det ganska lätt orientering, 4,6 km med mycket stiglöpning och igår var det den typiska tibroterrängen, 7,6 km med gropar, åsar, sänkor och höjder om vartannat. Riktigt rolig orientering som kan bli ordentligt svår om man inte håller tungan rätt i mun.
I fredags tyckte jag att det gick rätt okej. Helt prickfritt har jag väl aldrig gått och lär nog inte göra det heller, men jag gjorde inga grova misstag. Placerade mig som 2:a, hela 8 min efter segrarinnan, som för övrigt är en gammal Tibrobo. Kan man skylla på att hon antagligen hittar lika bra i Tibroskogarna som i sin egen ficka?

Till gårdagens tävling har jag inga dåliga ursäkter att ta till. Jag tycker att det gick ganska bra eftersom jag lyckades hitta kontrollerna i de svåra områdena utan större besvär. Bommade en kontroll lite mer och sen var det några vägval som tog lite för lång tid. I övrigt är jag bara lite för långsam. Det kändes rätt tungt att springa. Placerade mig på 9:e plats av 17 startande, nästan 7 min efter segrarinnan.

Det har varit en riktigt härlig helg iallafall. Sån´t underbart väder. Satt och läste i solen i bara bikinin i lördags. Gôtt! Bra bok också. Orkestergraven av Unni Lindell.

Dessutom fick jag hjälp av lillebror att byta till sommardäck i lördags. Tack så mycket!

Trots regnet ställde jag upp på mitt första Skaraborg by night på väldigt länge igår.
Har man anmält sig så har man, vad det än blir för väder.
Det var kul att springa lite orientering, men jag blir lite för stressad när det är gemensam start, så trots att det inte var direkt svår orientering strulade jag så klart till det lite här och där.
Men men, övning ger färdighet. Hoppas jag.

Ikväll blir det nattorientering. Funderade in i det sista på om jag skulle vara med, men så tryckte jag på "anmäla-sig-knappen" och nu får jag stå mitt kast om jag inte vill betala anmälningsavgiften själv. Och det vill jag ju inte.
Det är distriktets natt-serie som startar ikväll - Skaraborg by night - och eftersom den ikväll går av stapeln i Tidaholm så tänkte jag passa på att springa. Det är ju inte så långt till Tidaholm från jobbet liksom.
Och det är ju alltid kul att orientera lite, även om jag blir skitnervös varje gång det är dags för nattorientering. När jag står på startlinjen undrar jag alltid vad fan jag håller på med...
Men när man väl kommer ut i skogen släpper det.
Ikväll är det dessutom gemensam start så jag borde inte springa vilse.

Värmde upp lite igår genom att springa några varv vid Hallbystugan. Hoppas dock att jag känner mig piggare idag, för igår gick det inte fort kan jag lova. Vi, jag och PT-vännen, bara môsade oss runt i spåren. Men det var skönt få lite luft och att prata av sig lite.

I helgen var jag då alltså i den kungliga hufvudstaden med min orienteringsklubb för att springa 25-manna. Upplägget var som vanligt. Bussresa från Götene i en gammal skolbuss , logi på hårt underlag i Olovlundsskolan i Jakobsberg och två heldagar vid tävlingscentrum i Huddinge.
Trots att laget var det yngsta laget någonsin så var det en lugn och städad uppresa där jag fick sova av mig huvudvärken från förkylningen jag dragit på mig tidigare i veckan. Sov som en stock på den utomordentligt sköna luftmadrassen på natten också, och kände mig ganska pigg när det var dags för tävling på lördag morgon.

Jag sprang tredje sträckan tillsammans med tre andra tjejer i klubben och jag tycker att vi fixade det galant. Vi plockade ett gäng placeringar, precis som de flesta andra sträckor gjorde och tillslut hamnade vi på en utomordentligt bra 87:e plats (av 348 startande). Vår bästa placering någonsin i den här tävlingen.

Som vanligt hade vi ett litet tips där alla deltagare fick spela på vilken placering laget skulle få i tävlingen, och jag var fruktansvärt nära att ta hem spelet. Jag trodde på placering 88:a, så jag förlorade med bara en placerings marginal och istället gick vinsten till en av de yngre killarna som mycket säkert satte sin insats på plac 87.

Efter vår fina prestation i budkavlen spenderades kvällen på den lokala pizzerian i Jakobsberg med pizza, öl, fotboll och en halvtaskig match i biljard. En finfin uppladdning inför den individuella tävlingen på söndagen.

Det var en riktigt rolig bana med en massa kontroller och fin terräng, och jag tyckte det gick rätt hyfsat, om än långsamt, ute på banan men när jag tittade igenom banan och mina vägval så insåg jag att jag bommat mer än jag trott.
Så inget kanonlopp precis, men jag är ändå nöjd med att jag inte gjort några så stora, korkade misstag som tidigare under säsongen.

Så sammanfattningsvis var det en riktigt trevlig helg med klubbkompisarna i Stockholm. Nästa år kommer vi tillbaka och då jädrar...

Nästa helg är det dags för 25-manna och klubben åker som vanligt upp till Stockholm för att vara med. I år med ett på pappret rätt bra lag. Vi hade alla förutsättningar för en bra placering även förra året, men då stämplade vi tyvärr fel.
För att vara bättre förberedda inför årets tävling hade vi i lördags en 25-mannaträning där kontrollerna satt tätt, banorna var gafflade och sportident-enheterna inte var helt pålitliga. Jättekul.
Rolig orientering dessutom. Och för första gången på länge gjorde jag inga korkade orienteringsbommar.
Så nu ska det bli kul att springa 25-manna!

Har knappt sprungit någon nattorientering tidigare i år så trots att jag inte tänkt springa årets upplaga av Axevallanatta så åkte jag dit och tog en direktbana.
Största delen av den 6,5km långa banan var värsta terränglöpningen och under den delen gick det rätt bra. Undantaget var innan 4 kontrollen då jag av någon anledning vek in genom en hage full av midjehöga brännässlor, vilket gjorde att jag tappade massor med tid.
För när jag stod där mitt bland brännässlorna visste jag inte vilken väg jag skulle ta ut ur hagen för att bränna mig minst, så jag yrade runt en stund...
Brände gôtt sen hela natten och morgonen.
Ja iallafall, i slutet på banan kom vi in i ett lite mer svårorienterat område och där strulade jag till det ordentligt.
Så jag kom totalt sist i min klass, eller 3:a om man hellre vill det, men jag fick det utlottade priset iallafall... ;)

Var i Trollhättan i helgen och sprang orientering.
Medeldistans i lördags och stafett i söndags. En grov bom (som det kallas när man inte tar kontrollerna helt utan problem inom orientering) varje dag förstörde mina chanser till några framskjutna placeringar, men det var fint i skogen och rolig orientering.
Trots en grov bom i lördags så såg resultatet ut som så många gånger förr. Jag och Kicki hamnade på placeringarna efter varandra, med 20 sekunders mellanrum. Förstår inte hur vi lyckas vara så jämna så ofta.
I söndags blev det lite avslaget redan från start. Jag sprang 2:a sträckan och fick tyvärr gå ut 25 minuter efter första lag efter ett inte helt prickfritt lopp på första sträckan.
Dessutom började det regna i samma stund som jag sprang mot startpunkten. Och sen höll det på.
Om det är någon mer som försökt duscha utomhus, eller framförallt torka sig efter duschen, när himlen öppnat sig och det fullkomligt vräker ner, så vet ni hur svårt det är att få på sig nå´t som är hyggligt torrt då.
Det måste vara en märklig syn för en icke-orienterare, med ett gäng nakna människor som står i en skogsdunge i hällregn och försöker skydda sig från vattnet med hjälp av paraplyer, regnkläder och handdukar.
Men som en kvinnlig klubbkamrat sa när vi stod där i ösregnet;
Minns ni när vi duschade i snöstorm när vi var i Norge för några år sen...