OL-Babsan

Det är nu bara 3 dagar och 4 timmar kvar till start. I Stockholm marathon då alltså. Det är inte utan att jag börjar bli lite nervös. Hade tänkt köra ett sista långpass i helgen, men det blev inte så av olika anledningar. Sprang lite intervaller i måndags och så blir det nog ett kort pass på torsdag bara för att röra lite på benen. Annars tar jag det väldigt lugnt. Igår planterade jag Dahlior (så nu vet du att de är nere i jorden, pappa) och rensade rabatter. Tog hela kvällen. Ikväll ska jag inte göra ett skit. Bara sitta i hammocken (som jag monterade ihop i helgen) och pilla mig i naveln. Och kanske klippa tånaglarna så att de inte är för långa och orsakar mig smärta på lördag framåt 17-tiden. Borde raka benen också så att de är snygga och fräscha när jag står på startlinjen, men jag väntar nog någon dag med det så att det inte hinner bli stubb till på lördag.
Med tanke på väderprognosen så verkar det som att sommarens solbränna kommer bli fixad på lördag. Att springa omkring i flera timmar och svettas i solen kommer göra susen för färgen. Frågan är bara vad man ska ha på sig så att man inte behöver ha ett för stort, vitt linne på sig hela sommaren sen...
Jag känner att jag har helt rätt fokus inför mitt första marathonlopp. Solbränna och nyrakade ben.
Men det är bara för att dölja nervositeten. Fan, tänk om jag inte tar mig runt. Då får jag ju skämmas.
Jag MÅSTE ta mig runt.

I helgen var det Göteborgsvarvet som gällde. Jag sprang inte själv eftersom jag för tillfället vilar mig i form inför Sthlm marathon, men jag och lillebror åkte med till Göteborg som supportrar och chaufförer.
Det är lite skillnad på att springa själv och att bara vara publik. När man springer själv är man så fokuserad att man inte tänker så mycket på att det är folk i vägen överallt och att det är ett jädra liv vart man än går. Det är uppvärmningsmusik och speakers och orkestrar som spelar och så ungefär 45 000 människor som pratar och tjoar också. Inte undra på att det låter :)
Det roligaste med att stå vid sidan är ändå att man får se segrarna och de andra i täten. Fy tusan vad de springer fort! Segraren hade 61 minuter på 21 kilometer. Under 3 minuter per kilometer. Och när de hållt det tempot i 20,5 km så lägger de på ett kol och spurtar in i mål. Helt galet.

Vi i vår bil är väldigt nöjda med årets varv, måste jag säga :)
Jag tycker att jag och brorsan gjorde ett fint jobb som supporters och jag får väl ge löparen godkänt också antar jag. 1h 18min blev det, och det är ju nåt som jag aldrig skulle klara, inte ens i min vildaste fantasi.

I övrigt har det inte hänt mycket i helgen. Har ätit en kebabtallrik, kelat med en höggravid (dräktig kanske det heter...) katt som lät som en V8-motor när hon spann och tittat ut på regnet. Ja, det var väl ungefär det. Men det var inte så tokigt det heller.  Det var ju iallafall helg.

När jag flyttade till Hjo fick jag göra slut med min gamla bilpool som jag samåkte med till jobbet. Jag saknar dem ibland, men nu har jag skaffat mig nya vänner att åka med. Sedan förra veckan åker jag med 4 andra Hjobor och man skulle kunna uttrycka sig som att det är en ganska intressant sammansättning med förare. Vi har den sprallige lillkillen, ganska disträn när han kör bil, den äldre damen som aldrig skulle lägga två fingrar emellan, utan säger vad hon tycker och som vinglar över hela vägbanan när hon kör, mannen i äldre medelåldern som pratar på om allt möjligt oväntat (förra veckan var det bröst) och som inte bryr sig om ifall någon annan vill inflika nåt och sen har vi en kille i min ålder som jag inte kommit underfund med än och så jag då. Jag har ju alltid varit en liten medlare så jag tar väl på mig den rollen igen, så att ingen blir förvånad.

Idag har chefen i gruppen, den äldre damen, bestämt att vi ska åka hem redan kvart över tre och jag varken vill eller vågar säga emot så det är väl lika bra att jag börjar packa ihop mina grejer och knallar ut till bilen.

Ikväll blir det löpning.

I helgen har det varit fullt upp så gott som hela tiden. Ingen sovmorgon och fullt schema.
I fredags efter jobbet stressade jag runt som ett yrväder hemma för att packa ner allt som behövdes i helgen, för att sedan vara på avtalad mötesplats utanför Skara kl. 18. Där mötte mina föräldrar upp och vi packade in två promenadsugna hundar i bilen och så åkte vi vidare till Flämslätt för att gå "Valle vandring" tillsammans med drygt 2000 andra små, stora, smala, tjocka, unga och gamla vandrare. De 10 kilometrarna tog ungefär 2,5 timmar att gå i det strålande vädret.

I lördags förmiddag styrdes bilen mot Mariestad för att springa stadslopp på 10,6 km. Jag sprang ju ett löplopp förra torsdagen också och jag tyckte det var ganska jobbigt. Men det var INGET jämfört med det här. Fy fan, säger jag. Det var asvarmt (jo, jag gillar egentligen värme) och det bara snurrade i huvudet efter 3-4 kilometer. Kände mig som en överviktig flodhäst som knappt tog sig framåt på slutet, men med hjälp av en väldigt pratglad manlig mottävlare tog jag mig till slut i mål.
Efter tävlingen var det middag hos några nya bekanta i Mariestad och där träffade jag min nya kille. Hugo heter han och han är 4, snart 5 år. Allt gick ganska snabbt, och efter att ha gungat på lekplatsen och hoppat på studsmattan en stund så förklarade han sin kärlek till mig med en puss. Som sen följdes av åtskilliga. Själv smälte jag direkt när han sa att "du är väl inte gammal". Den bästa komplimang en tant i min ålder kan få :)

I söndags gick jag återigen upp tillsammans med tuppen. Den här gången för att åka till Lidköping och springa Skaraborgsmästerskap i orientering. Jag kan ju inte skryta med att det gick jättebra precis, men att jag skulle komma näst sist... SÅ dåligt gick det ju inte. Kanske borde börja med powerwalking eller nåt istället, det verkar vara mer på min nivå.

Efter den här helgen kan jag konstatera att om det blir 25 grader och strålande sol sista helgen i maj, då kommer det krävas en rejäl portion envishet för att jag ska ta mig runt 42 km på Stockholms gator. Jag börjar minst sagt bli lite orolig...

Snabbt och lätt har arbetsveckan passerat och nu är det dags för helg igen. Och vilket underbart väder vi har. Det ska bli så skönt att vara utomhus så gott som hela helgen. Händer inget oförutsett kommer jag dock att sova inomhus.
Planerna för helgen ser ut som följer.
Ikväll ska jag gå Valle vandring med mina föräldrar.
Imorgon ska jag springa en löptävling i Mariestad och sitta och njuta av solen.
På söndag ska jag springa orienteringstävling vid min farmors föräldrarhem och njuta av solen. Och om jag har tur, hitta nya dynor till min fina hammock.

Nu är det dags att ge sig ut i solen.
Trevlig helg!

Ikväll ska jag grilla korv i solnedgången. Najs!

Jaha, vad har hänt sen sist då tro...
Det har ju varit långhelg och det var lika skönt som vanligt att vara ledig. Tyvärr går tiden lite för fort bara.
Men iallafall, den första lediga dagen gick jag upp i ottan för att vara i Mariestad halv 8 för att provspringa banor (orientering då alltså) inför sprint-sm som gick av stapeln samma dag. Istället för att stanna kvar och titta på våra svenska orienteringsstjärnor åkte jag dock vidare till Tibro för att springa ett terränglopp. Har aldrig sprungit något sådant förut (ja, Lidingöloppet då förstås, men inget kortare, mer lokalt lopp) så jag fick springa på toa femtielva gånger innan start för att göra mig av med min nervositet. Efter två kilometer trodde jag att jag skulle dö, men jag överlevde ända till målet och helt oväntat vann jag. Vilken klass jag sprang eller hur många som var med låter jag vara osagt :)
På fredagen roade jag mig med att flyttstäda. Eller iallafall visningsstäda. Fast inte hos mig själv, för jag ska minsann inte flytta på mig riktigt än. Har ju knappt bott in mig. Har iallafall inte packat upp alla mina kartonger än...
Hade egentligen tänkt att gå nattvandringen på Kinnekulle, men hela dagen och kvällen regnade bort så det fick vara.
I lördags fortsatte städningen och Kicki kom förbi med sin loverboy. "Love is in the air hm hm, na na na na na..." :)
Grillade på kvällen och i söndags blev det ett distanspass i solen med två glada hundar.

I måndags planterade jag blommor i ett av mina små land och dessutom låg jag på knä och klippte kanter med min numera lagade kantklipparsax. Blev så tjusigt så. Något som inte blev så tjusigt var mina knän som fortfarande är helt rödprickiga efter att jag krälade omkring på gräsmattan. Finns det nåt i gräsmattan jag inte tål tro...?

Igår sprang jag 70/20-intervaller på Högalidens halvkuperade 5-kilometersspår. Fick hjälp med farthållningen av några små fotbolls-/handbollsspelare som jag minsann såg till att ha bakom mig.
Igår provade jag även igenom mina bikinis. En inte alltför munter sysselsättning. När jag tittar ut genom fönstret idag blir jag rätt sugen på att krypa i en bikini och sätta mig på altanen och njuta av värmen. Men när jag blundar och tänker tillbaka på gårdagen, så inser jag att jag nog får sola i bikiniöverdel och stora shorts i sommar. Sicken jävla röv jag har fått. För att inte tala om magen. Om jag slutar äta helt kanske jag hinner krympa till semestern, men jag vet inte om det känns som någon bra uppladdning inför Stockholm marathon...
Och dessutom är ju smågodis så himla gott.

Men har jag tur blir det en lika dålig sommar i år som förra året.