OL-Babsan

Om bara några minuter är det dags för semester.

Tjoho!!

Om någon mot förmodan skulle undra, så är det därför det blir tyst här. Har ingen dator i Hjo. Och bredbandet blir inte inkopplat förrän om några veckor.

Men ha en riktigt trevlig sommar! Solen skulle visst dyka upp nästa vecka har jag hört... :)

Har haft lite svårt att komma ut i skogen den senaste tiden eftersom jag ju har en del annat att göra i huset, så igår tog jag med mig träningskläder till jobbet och sprang i skogen där, innan jag åkte hem.
Åker jag hem först så är det alltid nå´t som pockar på uppmärksamhet. Eller så ska jag bara diska först, och bara mata kaninen först, och bara tömma avfuktaren (jädrar vad den fylls på snabbt den där, måste vara riktigt fuktigt i min källare) osv...
Så igår sprang jag 5-kilometarn här ute på Hultet plus några extra backar. Det är så himla fint här ute i skogen så det går inte att hejda sig. Helt plötsligt står man med andnöd uppe på en kulle och blickar ut över alla tallar och all vitmossa.
När jag bara var 100 meter från bilen sprang jag upp på ytterligare en backe och där uppe växte miljarder blåbär.
Inget är så gott som att äta blåbär direkt från blåbärsbuskarna. Det är livet det.
I eftermiddag ska jag ta en ny tur i Hultet-skogarna. Idag tog jag med orienteringsskorna och tänkte besöka nå´t som, när jag sprang förbi igår, såg ut som en lagom blöt mosse.
Ska ta med mig en liten plastpåse också, så att jag kan plocka på mig lite blåbär att äta i bilen på hemvägen.

Igår ägnade jag kvällen åt att måla mitt sovrum, så nu börjar det likna nå´t. Tidigare har jag bara blaskat på med grundfärg, men nu har väggarna antagit en gudomligt tjusig rosa färg. Jag kommer definitivt att sova som en prinsessa omsluten av de här väggarna.
Ikväll blir det en omgång färg till.

Om jag nu får upp den jävla målarburken. Igår blev jag vansinnig och det var inte långt ifrån att en liten tår trillade nerför min kind, när jag var så jävla värdelös att jag inte ens fick upp en förbannad målarburk.
När jag fått ur mig den värsta vreden genom ett telefonsamtal gled den dock upp lika lätt som om locket varit insmort i vaselin.

          
Före                                                          Efter

Igår var jag på det stora, blå varuhuset med gula bokstäver på (IKEA för er som inte konverterat från de vita väggarna och röda texten). Jag beställde ett kök. Med sådana här köksluckor.


Den 3 augusti levereras det till min nya adress i Hjo. Det kan du notera i din almanacka, pappa. För jag var för snål för att betala 8 000 kr extra för att få det monterat. Så det finns risk för att det blir du som får göra jobbet... :)

Den 3 augusti är väldigt snart. Hur tusan ska jag hinna med att riva ut det gamla köket, måla eller tapetsera väggarna (+ allt underarbete det kräver) och lägga golv tills dess? Med tanke på hur lång tid allt annat jag gjort tagit hittills, så står det ganska klart att det inte kommer gå. Men men, det kanske är bra att få lite press på sig...

Den unge killen som hjälpte mig på IKEA igår var den tråkigaste människa jag träffat på länge. Kanske försökte han bara vara professionell, men mig tilltalade det iallafall inte.
Jag försökte skämta lite och log mot honom men han reagerade inte överhuvudtaget. När jag sa något till honom, lite skämtsamt, svarade han bara helt kort. Och när jag log mot honom tittade han bara på mig med sitt stenansikte.
Inte för att jag gillar riktiga säljartyper heller, som kommer med sina falska leenden och fjäskar, men vad sägs om ett mellanting? Vi bor ju faktiskt i landet Lagom.

Syns det på mig när jag är godissugen tro?
Jag satt här och kände mig riktigt sugen på något sött efter lunchen, och vad hände då.
Jo, min favoritkollega (inte svårt att säga det en stund som denna...) frågade om jag ville ha en glass.
Och en minut senare satt jag med en Magnum Ecuador i handen. Fasiken vad gott!

Igår när jag tittade ut genom fönstret insåg jag att jag snart måste plocka fram husmodern i mig och börja safta, sylta och geléa*. Hela landet var fyllt med röda bär. Att jordgubbarna har växt lika snabbt som ogräset har jag sett tidigare, men igår såg jag att bären på vinbärsbusken lös ilsket rött mot mig och när jag vred lite på huvudet insåg jag att även hallonen börjar bli färdiga.

Så nu är hallonen provsmakade ihop med vaniljglass och chokladsås.



* Shit! Någon som har några tips, för jag har ingen susning om hur man gör sån´t där...

Det var ju inte särskilt svårt att välja tandborste när det fanns en rosa :)
Tack, Ica Time.

När jag satt i bilen på väg till jobbet lyssnade jag på väderprognosen.
Den sa att det skulle bli mulet i så gott som hela landet. Undrar om det var en vikarie som utfärdat prognosen?
I Hjo sken solen från en klarblå himmel både när jag var ute vid halv 7 och hjälpte moster att parkera en stor (kanske inte så värst, men det låter bättre) byrå i en liten Clio och en timma senare när jag körde iväg mot jobbet. Och här på Hultet lyser molnen fortfarande med sin frånvaro. Hoppas att det var en vikarie.

Godmorgon! Idag har jag inte borstat tänderna. Och inte igår kväll heller. Jag är rätt äcklig.
Åkte till Hjo igår och tyckte det var onödigt att släpa med mig tandborsten. Tänkte köpa en ny så att jag har en i Hjo också, så slipper den jag har åka med mig fram och tillbaka varje gång.
En ganska bra idé, tyvärr fungerade den inte i praktiken. Väl inne på ICA glömde jag naturligtvis att köpa en tandborste, och det kom jag inte på förrän jag satt i soffan och käkade Djungelvrål. Så idag känns tänderna lite smått ofräscha. Gnuggade och gurglade lite med tandkräm imorse och nu har jag ätit ett äpple (hörde någon gång att om man inte har en tandborste till hands, men ett äpple, så skulle det vara bra för tänderna på nåt sätt, och ja, de känns allt lite renare nu), men så fort Ica Time öppnar här i byn ska jag springa dit och köpa en liten borste till mina gaddar. Bara en halvtimma kvar nu.

Igår blev det en liten joggingrunda efter två dagars återhämtning efter Sälenresan. 4,7+2,1 kilometer blev det vid Axamosjön i Jönköping. Inte en enda lite kulle finns det i området, men sjukt mycket mygg (igår hade de dock hittat något annat ställe att häcka på) och motionärer. Det finns inget annat ställe i Jkpg som lockar så många löpare/gångare, men det är väl pga avsaknaden av backar gissar jag.

Igår blev jag upplyst om att det även är "prova-på-triathlon" vid Axamosjön på onsdagar i sommar. Coolt! Det ska jag testa nästa vecka. Tror jag... Om jag inte har fastnat i tapetklistret då...

Nu har jag shoppat i dagarna två. Saker till huset då alltså. Det är inte utan att man blir sugen på att köpa nya saker (läs: kläder) till sig själv också, men hittills har det sunda förnuftet segrat.

I måndags fyndade jag tapeter, färg, badrumsmatta och gardintyg och igår blev det en avfuktare, mer färg, några strömbrytare och sist men inte minst en svensk flagga att sätta på husväggen. Kommer bli värsta sommaridyllen om jag bara får planterat några blommor att sätta på trappan också. Najs!

Ikväll har jag tänkt städa lägenheten i Jönköping så att den blir redo att visas upp för eventuella kommande hyresgäster, och när det är klart beger jag mig till Hjo för att göra åt färgen jag inhandlat.
Nu känner jag mig inspirerad att jobba lite igen efter min svacka förra veckan. Kommer bli så fint i mitt lilla hus! :)

Måste skaffa ett gymkort i Hjo med. Någon som vet vilken gym som är att föredra? Det nya (kanske inte har öppnat än...) eller det gamla i hamnen??

I helgen har jag visat vilken utomordentligt kass orienterare jag är.
Jag har varit uppe i Sälen med orienteringsklubben och tjuvtränat lite inför nästa års 5-dagars, men med tanke på resultaten så funderar jag på om jag kanske skulle ta och bryta traditionen jag har med att delta i O-ringen från och med 2008.

H-vete vad det regnar. En parentes.

Jo, klubben åkte tillsammans upp med buss till Lindvallen i torsdags eftermiddag och efter en god natts sömn tog vi en promenad på fjället i fredags förmiddag. Det är inga höga bergstoppar direkt, men det är ändå så enormt vackert.

De här vackra töserna hade jag med mig på promenaden :)


Efter en lunch med kroppkakor och stekt fläsk, som inte passade vissa kräsna individer, var det dags för första tävlingen - sprint i Rörbäcksnäs.
Vid starten höll jag på att bli uppäten av ungefär 7 miljarder knott, så för att försöka undkomma dessa envetna kryp sprang jag allt jag hade mot första kontrollen. Banan inte var inte särskilt svår orienteringsmässigt, så det blev inga grova misstag trots att jag höll i den hiskeliga farten hela vägen ;)
Dock insåg jag efter målgång att veckorna utan någon som helst träning satt sina spår. Jag var 4 minuter efter segraren trots uteblivna bommar. Inte bra.

Lördagens tävling var medeldistans och även den gick av stapeln i Rörbäcksnäs. Väldigt fin, öppen tallskog, och enligt inbjudan måttlig kuperad. Vet väl inte om jag håller med om den beskrivningen riktigt, men kanske var jag bara trött efter fredagens sprint. Matt blev jag i benen redan på väg till första kontrollen iallafall.
Jag kände mig väldigt sliten och det gick väldigt långsamt för mig, så när jag bommade 5:e kontrollen och fick klättra upp 7-8 kurvor för att komma på rätt spår igen var jag måttligt nöjd. Hur kan man undvika att märka att man springer nerför, nerför, nerför i någon minut och sedan inte fatta att man springer på en stig som går åt helt fel håll?? Om någon vet, var vänlig förklara för mig. Gärna på ett pedagogiskt sätt, för jag verkar rätt trög om jag får säga det själv.

Efter lördagen så kom söndagen (?!) och jag trodde ärligt att jag aldrig mer skulle vara hungrig efter lördagkvällens ätande. Men precis som vanligt var jag hungrig när klockan ringde på söndag morgon.
Konstigt. Det slår aldrig fel. När klockan ringer på mornarna är jag alltid både kissnödig och hungrig.
Idag t ex, så hann jag inte äta frukost innan jag åkte till jobbet. Så när jag satt i bilen så sved det i magen av hunger, så jag trodde nästan att jag skulle köra av vägen. Man kan ju tycka att en timma hit eller dit inte borde spela någon roll för magen, men inte då. Mat ska den ha, 5 minuter efter uppstigning.

Nu tror jag minsann att jag tappade tråden...

Precis som jag gjorde redan innan jag kom till söndagens första kontroll. Det var ungefär 280 meter till 1:an, men redan på väg till den sket det sig.



Efter 25 minuter tittade jag på klockan och tänkte att "nähä, men jag får väl bryta då, för jag hittar ju inte kontroll-jäveln". Och precis när jag börjat min vandring (jo, det är sant, vandring..) mot 2:an så satt den där, kontroll nr 251, min första kontroll. Så då stämplade jag och fortsatt mot 2:an, som satt precis där den skulle. Efter att ha tagit mig över Flatfjället så hittade jag även tredje kontrollen på ungefär rätt plats. Men 4:an måste absolut ha suttit fel, för den hittade jag inte alls. Tycker minsann att arrangörerna varit lite slarviga... :)
Gav upp och vandrade tillbaka över fjället och tog några kontroller på slutet. Distansen för dagen var långdistans och nog var jag ute länge. Över 100 minuter fast jag inte ens sprang halva banan. Bådar gott inför BAMM om några veckor...
När jag virrade runt där på fjället i söndags så tänkte jag att "det är en jädra tur att det är Kicki som ansvarar för orienteringen när vi springer fjällmarathon".
Men i efterhand visade det sig att hon inte heller hade gått riktigt klockrent där ute på Flatfjället. Närmare bestämt så bröt hon också, så vi får hoppas att vi är mer skärpta den 24-25 augusti, annars vet i tusan om vi kommer tillbaka från Björkliden överhuvudtaget...