Tillbaka i verkligheten
Då så, då var man tillbaka i verkligheten på jobbet igen efter en fruktansvärt trevlig helg med alla dessa trevliga orienterare.
Resan inleddes med en liten busstur upp till Stockholm med den eminente busschauffören Buss Ola och ett gäng orienterare från Bredaryd, Borås, Vänersborg, Grästorp, Skara och Götene. Det gick som en dans och vi var framme vid Siljaterminalen i god tid innan båten mot Åbo avgick. Båtresan TILL Finland var betydligt lugnare än den hem FRÅN Finland, och vi gjorde inte mycket annat än att äta, handla taxfree (stod i parfymavdelningen typ en timma och försökte avgöra vilken parfym som luktade bäst...) och sova.
Väl framme i Finland hoppade vi på bussen igen och åkte mot Lappo, ca 8 mil öster om Vasa, där tävlingen gick av stapeln.
När starten gick hade Kicki vässat armbågarna och slog sig fram bland 900 andra tjejer. När Kicki tagit sig i mål var det dags för Sara på 2:a och Veronica på 3:e. Och så jag på 4:e då.
De andra skötte sig alldeles utmärkt tycker jag, det var bara jag som inte riktigt kom till min rätt. Eller hur man nu ska uttrycka det... ;)
Det gick verkligen skitdåligt. Egentligen var det bara korkat av mig att inte utgå ifrån det redan innan, med tanke på att jag inte sprungit (eller tränat nåt annat heller) på typ 5 veckor. Jag var helt slut redan till 2:a kontrollen.
Så här i efterhand kan man säga att det var ganska dumt att ha just mig på sista sträckan, som ju var längst, med tanke på mitt oerhört flitiga tränande senaste tiden. Men men, nu är det försent att göra nå´t åt det.
Och nästa år ska jag minsann vara bättre förberedd. För jag gillar ju att springa sista...
När damernas tävling var avslutad och en pizza låg i magen var det dags för herrarnas tävling.
Klyftamos mål innan start var att komma bland de 200 första lagen, och när Mattias sprang över mållinjen i söndags morse bläddrade räknaren över till 196. Perfect timing :)
Så fort herrarna gått i mål packade vi ihop våra prylar och lastade in i bussen igen för att ha gott om tid för "pissepauser" på vägen tillbaka till Åbo och färjan mot Sthlm. Stämningen var på topp och jag fick tillfälle att smutta på minttun både en och två gånger medan de två mest snacksaliga i församlingen underhöll oss andra via bussens mick.
Jag vet att Blurrygirl är väldigt nyfiken på att höra mer om båtresan, men det enda jag egentligen kan säga är att "det som händer på Jukola stannar på Jukola".
Men vi kanske kan ta det muntligt någon gång istället, Blurrygirl.
Och istället blir det bara en snabbversion här:
Vi (eller egentligen jag) åkte buss, drack minttu, skrattade, åkte båt, drack koskenkorva, skrattade ännu mer, dansade natten lång i den pippigula klänningen, sov i 3 timmar, satt i en buss 4 timmar och sen slocknade jag på min gamla barndomssäng i Götene.
Och nu är jag tillbaka på jobbet, trött som aldrig förr.
Tur att det är midsommar snart så att jag kan få ta igen mig...
Resan inleddes med en liten busstur upp till Stockholm med den eminente busschauffören Buss Ola och ett gäng orienterare från Bredaryd, Borås, Vänersborg, Grästorp, Skara och Götene. Det gick som en dans och vi var framme vid Siljaterminalen i god tid innan båten mot Åbo avgick. Båtresan TILL Finland var betydligt lugnare än den hem FRÅN Finland, och vi gjorde inte mycket annat än att äta, handla taxfree (stod i parfymavdelningen typ en timma och försökte avgöra vilken parfym som luktade bäst...) och sova.
Väl framme i Finland hoppade vi på bussen igen och åkte mot Lappo, ca 8 mil öster om Vasa, där tävlingen gick av stapeln.
När starten gick hade Kicki vässat armbågarna och slog sig fram bland 900 andra tjejer. När Kicki tagit sig i mål var det dags för Sara på 2:a och Veronica på 3:e. Och så jag på 4:e då.
De andra skötte sig alldeles utmärkt tycker jag, det var bara jag som inte riktigt kom till min rätt. Eller hur man nu ska uttrycka det... ;)
Det gick verkligen skitdåligt. Egentligen var det bara korkat av mig att inte utgå ifrån det redan innan, med tanke på att jag inte sprungit (eller tränat nåt annat heller) på typ 5 veckor. Jag var helt slut redan till 2:a kontrollen.
Så här i efterhand kan man säga att det var ganska dumt att ha just mig på sista sträckan, som ju var längst, med tanke på mitt oerhört flitiga tränande senaste tiden. Men men, nu är det försent att göra nå´t åt det.
Och nästa år ska jag minsann vara bättre förberedd. För jag gillar ju att springa sista...
När damernas tävling var avslutad och en pizza låg i magen var det dags för herrarnas tävling.
Klyftamos mål innan start var att komma bland de 200 första lagen, och när Mattias sprang över mållinjen i söndags morse bläddrade räknaren över till 196. Perfect timing :)
Så fort herrarna gått i mål packade vi ihop våra prylar och lastade in i bussen igen för att ha gott om tid för "pissepauser" på vägen tillbaka till Åbo och färjan mot Sthlm. Stämningen var på topp och jag fick tillfälle att smutta på minttun både en och två gånger medan de två mest snacksaliga i församlingen underhöll oss andra via bussens mick.
Jag vet att Blurrygirl är väldigt nyfiken på att höra mer om båtresan, men det enda jag egentligen kan säga är att "det som händer på Jukola stannar på Jukola".
Men vi kanske kan ta det muntligt någon gång istället, Blurrygirl.
Och istället blir det bara en snabbversion här:
Vi (eller egentligen jag) åkte buss, drack minttu, skrattade, åkte båt, drack koskenkorva, skrattade ännu mer, dansade natten lång i den pippigula klänningen, sov i 3 timmar, satt i en buss 4 timmar och sen slocknade jag på min gamla barndomssäng i Götene.
Och nu är jag tillbaka på jobbet, trött som aldrig förr.
Tur att det är midsommar snart så att jag kan få ta igen mig...
Kommentarer
Postat av: Blurrygirl
Vad det detta jag väntat på en hel jävla dag, medans jag kliat ihjäl alla knottbett?????? Jag KRÄVER den mer utförligare versionen i sinom tid, ha ha ha...så minttun föll dig i smaken? Hmm...en gång minttu aldrig mer mintuu i min värld ;), skratta är ju skitbra! och pippigul klänning skitsnyggt :) P&K på dig!
Trackback