Pappersnäsdukar är en bra uppfinning
När man tror att man är stabil så är det det minsta man är.
I tisdags var vi lediga från jobbet. Inte bra.
Jag såg verkligen fram emot att ha en ledig dag då jag kunde få sova ut ordentligt och sen träna ett riktigt långpass. Men det blev inte riktigt som jag tänkt.
Det började redan på måndag kväll/natt när jag inte kunde somna utan låg och tänkte på livet och hur det ändrat sig det senaste året. Trots att jag somnade sent vaknade jag tidigt och samma tankar fanns kvar i huvudet.
Man kan säga att jag under dagen fick användning av det storpack pappersnäsdukar som jag införskaffat. Och det var ju bra, för det är ju synd att de ska ligga i ett skåp och skräpa... Det kan inte finnas en enda människa i världen som kan snyta sig så mycket som jag.
Ibland känner jag att jag har alldeles för mycket för mig. På vardagarna jobbar, tränar och äter jag och det blir inte mycket tid över till annat och på helgerna är det alltid nå´t inplanerat. Det är inte många helger som är helt tomma i min kalender. Efter den här tisdagen börjar jag förstå varför. Jag är en mästare på att fly från problem och skjuta undan obehagliga saker. I tisdags kom verkligheten ikapp och det var inte trevligt.
Så i helgen kör jag på igen helt enkelt. Afterwork och bowling med jobbet på fredag och 30-årsfest på lördag. Det blir bra det!
Ibland kan ledig tid vara det värsta för en, själv var jag på Spa i helgen och tog igen mig och natirligtvis blev jag dålig efter det. Blir mest sjuk när jag tagit igen mig så jag funderar på att sluta med det. Skulle ha grejat både med trädgården och kursen jag går men istället blev det soffan och alvedon. Enda glädjen var god apslesinjuice. Hoppas att du mår bättre nu.
Hejsan!
Har du någon gång druckit Amé?
Jörgen>> Nix, det har jag inte.
Tror du att jag ska bli glad av det, eller vad?
Carre>> Egentligen är det säkert bra att vara själv och låta verkligheten komma ikapp, men det är ju så satans jobbigt just då. Bättre att förtränga... ;)
Krya på dig!
Tyvärr kommer alltid verkligheten ikapp, och det är inte alltid så vidare trevligt, eller kul. Men någonstans tror jag att vi kommer lära oss av det och bli starkare. Bara vi tillåter oss själva att emellanåt få känna oss miserabla och eländiga. Men det är som sagt inte lätt. Det kommer bli bra. Jag lovar!!!! P&K