OL-Babsan

Nu är ännu en vecka till ända jag sitter här och undrar var fan den tog vägen.
Om det är sant som de säger, att tiden bara går fortare och fortare ju äldre man blir, så är det inte konstigt att man blir lite snurrig på ålderns höst.

Om 12 minuter stämplar jag ut för den här veckan och stampar plattan i mattan (precis som att jag skulle våga det...) för att ta mig hem så fort som möjligt och för att sen ta mig till Götene så fort som möjligt. Det är tänkt att avfärd ska ske därifrån kl. 17:00, så jag lär få ligga i för att inte komma alltför sent.
Målet för resan är Stockholm och Lidingö där det i helgen är dags för Lidingöloppet. Jag fuskar lite i år och kör den halva varianten tillsammans med 4 andra tjejer från klubben. Ska bli kul! Hoppas jag inte är så jävla långsam som jag tror bara :)

Trevlig helg!

Alltså, MÅSTE man skaffa ett konto på facebook?
En vän på lördagens fest försökte verkligen övertala mig och en annan polare att skaffa konto. Men varför ska jag göra det? Är det inte bara en fluga? En i raden av de många. Först var det msn, sen skulle alla blogga och nu har alla ett facebook-konto. Hur länge håller det i sig och vad är nästa fluga?
Visst blir jag sugen eftersom jag förstår att väldigt många människor som passerat ens liv finns på facebook, men hur ska jag hinna spendera massa tid framför datorn på kvällarna för att leta vänner. Möjligtvis om jag slutar laga mat, träna, snacka med kaninen, prata i telefon, se på tv och pyssla med huset. Men vill jag det?
Antagligen faller jag dit tids nog, men för stunden känns det inte livsnödvändigt.

Hade tänkt gå till gymet i måndags men huvudvärk och tandvärk satte stopp och jag bäddade ner mig i soffan istället, men igår kändes huvudet bättre så äntligen blev det ett besök.
Jag tycker att det är så himla roligt träna när jag väl kommer till gymet så jag har svårt att styra upp det och köra koncentrerat på några muskelgrupper. Det är ju ett nytt gym med nya maskiner så igår testade jag mest lite olika maskiner och körde på det sättet igenom hela överkroppen.
Om jag bara kan komma igång och köra lite mer regelbundet så ska jag försöka dela upp muskelgrupperna och köra mer strukturerat.
Fan vad seriöst det lät då... :)
Det jag menar är att man har ju inte hur mycket tid som helst på sig på kvällarna, så att köra igenom hela kroppen på en kväll kan bli lite körigt. Iallafall för mig som vill göra så många roliga övningar :)

För en och en halv vecka sen när jag var på Billingen och sprang med PT:n och en polare till bestämde vi att vi skulle springa en 15-kilometare ihop innan Lidingöloppet.
Igår var det dags.
Jag mötte de två snubbarna ute på Hultet och vi sprang 15-kilometersspåret som finns där.
På förmiddagen sken solen och jag pratade med PT:n och sa "gud så bra att vi valde att springa idag istället för igår (när det regnade)".
När klockan var 17 och det var dags att ge sig ut i skogen fick jag äta upp det. Med råge. Då öppnade sig himlen och regnet vräkte ner hela rundan. Jag frös verkligen som en våt hund när vi kom tillbaka. Benen var helt stumma hela rundan och knäna frös och värkte om vartannat. Fy tusan. Jag hoppas verkligen att det blir bättre väder nästa lördag.

Är det egentligen inte märkligt att man ena dan tycker att man ser ganska hygglig ut, till och med ganska så najs, som till exempel i fredags när allt var frid och fröjd och jag var glad som en speleman när jag provade klänningar på H&M, och så bara några dagar senare så tycker man att man ser ut som ett gammalt härke? En ful jävel med finnar på ryggen, nåt mjukt, sladdrigt på magen och världens största påsar under ögonen.
Hoppas det svänger tillbaka snart för jag vill inte vara så här ful.

Idag är det den 19 september och jag fick skrapa rutorna på bilen imorse. Är det normalt?



Frost i gräset var det också, och på vägen hit var det 2,5° C. Så det var bara att ta på sig vantarna och hålla hårt i rattmuffen :)

Igår tog jag tag i det jag funderat på länge, men inte riktigt kommit mig för.
Jag fixade ett gymkort.
På Plaza Sports Club.
I Hjo då.
Så nu ska jag bli som Karl-Alfred igen. Träna och äta spenat.

Då så, då var det klart. Mitt våldsamma 31-årsfirande är avklarat.
Dock var det väl inte särskilt våldsamt om jag ska vara ärlig. Familjen var och hälsade på i lördags och igår tog jag en promenad i skogen. Men det är väl så våldsamt det blir när man kommit upp i min höga ålder... ;)

Herregud vilken flamsig dag det är idag. Mycket gliringar och dryga kommentarer flyger över skärmväggarna tillsammans med snuskiga skämt och personliga påhopp. Det märks verkligen att det är fredag.
Rent allmänt känns det som att avdelningen är på bra humör måste jag säga. Eller så är vi bara trötta och uppgivna...

Tjoho, bara en timma kvar till hemgång.

Jaha, idioten jag åker med till jobbet håller på Färjestad.
Vad kommer alla dessa människor ifrån?

Det som är positivt är att jag får ytterligare en att reta i vinter när de förlorar... :)

Jag har förresten börjat samåka till jobbet igen. Har gjort det sen jag började på Hultet, men efter att jag flyttade till Hjo har jag kört själv ett tag. Nu har det börjat en ny kille här ute som också bor i Hjo så vi har slagit våra påsar ihop och delar på bensinkostnaden. Bra för ekonomin och väldigt bra för mitt flexkonto.
Det är väldigt skönt att snooza en extra gång när man ändå kan åka när man vill. Men nu ska det bli ordning och reda på torpet för nu ska jag åka hemifrån kl. 7 varje morgon.
Morgonstund har guld i mund!

När man jobbar på Hultet som jag gör, finns inte särskilt mycket att göra på lunchrasten. Man kan inte sitta på en uteservering och spana in folk, man kan inte springa ärenden på stan och man kan inte passa på att kila in på gymet en sväng. Nix, här har man egentligen 3 alternativ.
1. Jobba. Och det går ju bort.
2. Hänga utanför den lokala lilla matbutiken och snacka skit med jobbarkompisarna. Det är gott att svalka sig med en glass i solen, men på vintern blir det här alternativet väldigt kallt.
3. Gå en promenad runt byn. Vilket väldigt många faktiskt gör. När man sitter inlåst hela dagarna kan det vara skönt med lite luft mitt på dagen.
Den normallånga promenaden är väl runt 15 minuter lång. Det är det man hinner med efter man ätit. Idag blev jag dock färdig lite tidigare och jag tog därför en promenad i skogen. Jag hade inte tillräckligt mycket tid på mig för att gå hela 2,5-kilometersrundan som finns, men jag gick en bit och tänkte sen vända.

Nu har jag dock en egenskap som gjorde att jag hade svårt att vända. Jag är så jädra nyfiken.
När jag går i skogen och ser en stig jag inte har gått på förut så kan jag inte låta bli att gå en liten bit för att se vart den tar vägen. Idag tänkte jag gå till kohagen och sen vända. Där har jag varit förut. Men då såg jag ju att stigen faktiskt fortsatte utmed hela kohagen och in i skogen. Jag stannade och funderade en stund, men sen kunde jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att kolla. Hittade något som såg ut som en ganska förfallen sommarstuga och ett helt nybyggt hus. Hur spännande som helst... :)

Fan vad ointressant det här blev. När kommer slutklämmen? Den vitsiga knorren? Vad är poängen med det här inlägget överhuvudtaget?
Jag drar en slutsats. Jag älskar att gå i skogen. Det luktar riktigt härligt nu när luften blivit lite kallare och klarare.

Dags att koncentrera sig på excel-listorna igen.

Efter skiten jag hade i kroppen i våras så har jag egentligen aldrig kommit igång att träna ordentligt igen, och det håller minsann inte. Så nu ska det styras upp. Jag började med långpass i söndags och igår blev det ett intervallpass. Uppvärmning i 15 minuter, sen 2 omgångar med 7st 70/20-intervaller.
Kändes förvånansvärt bra måste jag säga, men det kan ju bero på att jag sprang själv och inte hade någon i sällskap som kunde springa ifrån mig... ;)

Ojoj, här händer inte mycket inte. Har varit väldigt dålig med uppdateringar det senaste märker jag.
Tänkte ta lite bilder på mitt tapetserade vardagsrum igår men det var så mörkt så jag får göra ett nytt försök en annan dag.

Målet var ju att bli klar med tapetseringen av vardagsrummet i helgen, men "det blir inte alltid som man tänkt sig".
Mor och far kom på besök i söndags så då blev det inget tapetserat. Men det gör absolut ingenting, för istället började köksskåpen sättas upp. Och nu sitter alla överskåp på plats. Kanoners!
I vardagsrummet är tre väggar tapetserade med enfärgade tapeter så nu är det bara fondväggen kvar, och den ska bli klar under veckan. På lördag får jag troligtvis besök av släkten och då ska det vara klart!
I sovrummet sitter dessutom numer en taklampa i taket så nu slipper jag känna mig fram efter klockan åtta. Perfekt. :)

I lördags avverkade jag veckans enda träningspass. Tog med mig PT:n och en annan polare till Billingen i tron om att vi skulle springa 2 mil. Dock hade PT:n "glömt" tala om det för den andra polaren och han tyckte det verkade onödigt att springa så långt. Så vi startade med gröna milen och medan vi sprang funderade vi på hur vi skulle lägga upp passet när första milen var avslutad. När vi närmade oss stadion igen tappade polare nr 2 helt oväntat alla krafter så jag och PT:n fick fortsätta själva. Hagenloppet-spårets 8 km blev det. Så nu har jag testat banan och är förberedd. Har hört att Hagenloppet går av stapeln nästa helg och man vet ju aldrig...
Det var längesen jag skämde ut mig offentligt så det kanske är på tiden ;)

Om 2 timmar och 50 minuter ska jag åka hem. Äntligen är det helg!
Inte för att veckan har varit långsam på något sätt, men det ska ändå bli så himla skönt med två dagars sovmorgon. Dessutom ska jag träna. Jag har nästan glömt hur man gör, men jag har för mig att jag brukar gilla det. I morgon blir det ett långpass på Billingen med PT:n och en annan polare. Härligt!

Dessutom ska jag tapetsera, montera ihop tv-bänken, få upp bokhyllan och... Nä, jag säger inget mer. Jag blir väldigt nöjd om jag hinner med det jag redan sagt.

2 timmar och 46 minuter kvar.

Nu har det börjat hända saker på väggarna i vardagsrummet. Som sagt sattes easy covern upp häromdagen och igår fullkomligt flög det upp några våder med tapet.

När det händer nåt hemma hos mig vill Barbro gärna vara med precis just DÄR det händer.
I förrgår åt hon glasfiberarmerad papp och igår smakade hon på tapetklister. Inte konstigt att hon har lite ont i magen ibland kanske... :)

Nu är de kirrat. Jag har fixat proffshjälp till ikväll. Så nu ska det nog komma upp några våder med tapet iallafall.

Igår åkte de sista easy cover-tapeterna upp på väggarna i vardagsrummet. Det går inte särskilt fort för mig, men nu är det iallafall klart för tapetsering. Får se om det kan bli nå´t sån´t gjort idag.
Målet är att vardagsrummet ska vara klart den här veckan och med tanke på att det är hela 4 dagar (kvällar) kvar så borde det inte vara ett stort problem. Men tro mig, allt går inte alltid enligt plan...

Undrar om det redan är hösttröttheten som har kommit över mig?
När jag körde hem från jobbet igår kändes det som att jag skulle somna. Det gjorde jag dock inte.
När jag kom hem gav jag kaninen mat och sen tänkte jag ge mig ut och springa, men jag orkade inte. La mig i soffan en stund istället. Jag tänkte vila en halvtimma, men jag sov säkert i en och en halv timma. Helt slut.
Vid åtta tog jag mig i kragen och lagade mat. Sen pratade jag i telefon och sen somnade jag igen, i sängen den här gången.
Med tanke på all sömn borde jag varit pigg när klockan ringde imorse, men icke. Är precis lika trött idag. Gäääsp!

Då var det måndag igen då. Fattar inte riktigt vart helgen tog vägen. Men det är ju som vanligt.
Sprang stafett-dm i orientering igår med klubbkompisarna Kicki och Veronica. Vi nådde ingen topplacering, men det var väl heller inte väntat.
Jag kände mig väldigt ofokuserad i början av banan men efter 1:an blev det bättre. Fick sällskap av Markbygdens OK och det är alltid skönt, man får ju lite bättre fart om man har någon att tävla mot. Ena stunden var hon före mig och i nästa stund var jag före henne. Mot slutet trodde jag att jag hade övertaget, men så missade jag tredje sista kontrollen och hon kunde ta sig före i mål.
Känner mig inte så ledsen över det, utan tycker faktiskt att det var en riktigt rolig dag i skogen. Mer sånt! :)