Nyfiken i en strut
När man jobbar på Hultet som jag gör, finns inte särskilt mycket att göra på lunchrasten. Man kan inte sitta på en uteservering och spana in folk, man kan inte springa ärenden på stan och man kan inte passa på att kila in på gymet en sväng. Nix, här har man egentligen 3 alternativ.
1. Jobba. Och det går ju bort.
2. Hänga utanför den lokala lilla matbutiken och snacka skit med jobbarkompisarna. Det är gott att svalka sig med en glass i solen, men på vintern blir det här alternativet väldigt kallt.
3. Gå en promenad runt byn. Vilket väldigt många faktiskt gör. När man sitter inlåst hela dagarna kan det vara skönt med lite luft mitt på dagen.
Den normallånga promenaden är väl runt 15 minuter lång. Det är det man hinner med efter man ätit. Idag blev jag dock färdig lite tidigare och jag tog därför en promenad i skogen. Jag hade inte tillräckligt mycket tid på mig för att gå hela 2,5-kilometersrundan som finns, men jag gick en bit och tänkte sen vända.
Nu har jag dock en egenskap som gjorde att jag hade svårt att vända. Jag är så jädra nyfiken.
När jag går i skogen och ser en stig jag inte har gått på förut så kan jag inte låta bli att gå en liten bit för att se vart den tar vägen. Idag tänkte jag gå till kohagen och sen vända. Där har jag varit förut. Men då såg jag ju att stigen faktiskt fortsatte utmed hela kohagen och in i skogen. Jag stannade och funderade en stund, men sen kunde jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att kolla. Hittade något som såg ut som en ganska förfallen sommarstuga och ett helt nybyggt hus. Hur spännande som helst... :)
Fan vad ointressant det här blev. När kommer slutklämmen? Den vitsiga knorren? Vad är poängen med det här inlägget överhuvudtaget?
Jag drar en slutsats. Jag älskar att gå i skogen. Det luktar riktigt härligt nu när luften blivit lite kallare och klarare.
Dags att koncentrera sig på excel-listorna igen.
1. Jobba. Och det går ju bort.
2. Hänga utanför den lokala lilla matbutiken och snacka skit med jobbarkompisarna. Det är gott att svalka sig med en glass i solen, men på vintern blir det här alternativet väldigt kallt.
3. Gå en promenad runt byn. Vilket väldigt många faktiskt gör. När man sitter inlåst hela dagarna kan det vara skönt med lite luft mitt på dagen.
Den normallånga promenaden är väl runt 15 minuter lång. Det är det man hinner med efter man ätit. Idag blev jag dock färdig lite tidigare och jag tog därför en promenad i skogen. Jag hade inte tillräckligt mycket tid på mig för att gå hela 2,5-kilometersrundan som finns, men jag gick en bit och tänkte sen vända.
Nu har jag dock en egenskap som gjorde att jag hade svårt att vända. Jag är så jädra nyfiken.
När jag går i skogen och ser en stig jag inte har gått på förut så kan jag inte låta bli att gå en liten bit för att se vart den tar vägen. Idag tänkte jag gå till kohagen och sen vända. Där har jag varit förut. Men då såg jag ju att stigen faktiskt fortsatte utmed hela kohagen och in i skogen. Jag stannade och funderade en stund, men sen kunde jag inte stå emot längre. Jag var tvungen att kolla. Hittade något som såg ut som en ganska förfallen sommarstuga och ett helt nybyggt hus. Hur spännande som helst... :)
Fan vad ointressant det här blev. När kommer slutklämmen? Den vitsiga knorren? Vad är poängen med det här inlägget överhuvudtaget?
Jag drar en slutsats. Jag älskar att gå i skogen. Det luktar riktigt härligt nu när luften blivit lite kallare och klarare.
Dags att koncentrera sig på excel-listorna igen.
Kommentarer
Postat av: Kicki
Jag kände hur pulsen började stiga...vart skulle stigen leda egentligen??? en riktig rysare så att säga ;) Jag förstår precis hur du menar iaf...lukten är helt fantastisk nu.
Trackback