Historien upprepar sig
"Jisses, vad snygg du är idag!"
När R klev in i bilen och skymtade ett knä med strumpbyxa på, blev han lika glad som vanligt och påpekade att jag var otroligt snygg klädd idag.
Och precis som vanligt, blev jag galen. Jag har en lång svart jacka som döljer allt jag har på mig från knäna och uppåt, hur fan kan han säga att jag är snyggt klädd då, när han bara ser knäna. Han är kåt på bara ben helt enkelt.
Jag må vara dålig på att ta emot komplimanger, men då tycker jag att R är dålig på att ge komplimanger för han säger ju inte det han menar.
Om han nästa gång jag har kjol på mig, säger att jag har snygga knän, då ska jag säga tack.
Julstämning
Julstök
Ikväll ska jag koka knäck. Och göra pepparkaksdeg så att jag kan baka på fredag. Skoj skoj.
Jonas mumlade nåt om att vi måste koka skinka också, men jag vet inte jag. Tror det kommer bli fullt upp fram till julafton ändå, och jag vet inte om jag har nån lust att stressa, stressa, stressa. Men vi får se.
Och så kör vi en dagens Urban.
U: Idag är det final på det där programmet med bönderna. Följer du det, Biggan?
B: Nej, det gör jag inte.
U: Va, gör du inte det?! Skäms. Eller "Shame oooon you", som man säger.
Idag är det ju final, då kanske vi får följa med in i sovrummet... He he...
Stackarn
Igår bestämde vi att vi skulle åka 6:50 från Hjo idag för att hinna till jobbet innan halv 8. Väglaget är ju lite besvärligt så vi skulle ha lite extra tid på oss. Dock hämtade inte U upp mig förrän 7:00, alltså 10 minuter för sent. Innan jag hann stänga dörren om mig, började han ursäkta sig för att han fått stå still en stund på vägen pga en lastbil som kört av vägen. Fine, det var ju inte mycket jag kunde säga om det. Men det kunde den andra damen i sällskapet. Hon var rasande när hon blev upphämtad 5 över 7, och när U började ursäkta sig och berätta om lastbilen fick han svaret "det skiter väl jag i, det finns ingen ursäkt för det här".
Sen fräste hon i 300 meter tills hon fick se några tända marsaller utmed vägen, då hon blev len som en barnrumpa i munnen. Undertbart fint och mysigt med marsaller.
Då trodde vi faran var över, men icke. U som just fått skäll för att han var sen körde lite stressigt och kanske lite för fort ut ur Hjo. "Kör nu inte så vi kör av vägen, om du hade åkt i tid hemifrån hade du inte behövt köra som en biltjuv!" fräste hon. Och sen körde U i 60-70 resten av vägen, lagom stukad av argbiggan till passagerare.
Idag ska jag köpa julklappar. Hoppas att folk är hemma och dricker glögg istället för att ränna i affärer en fredagkväll.
U som i Urban
Det snöar! Härligt! Men samtidigt dumt eftersom det blir ytterligare en störande faktor för min chaufför för dagen. Hon har ju fullt upp med att styra och hålla sig vaken. Nu när det snöar blir det säkert extra sövande. Det var någon som sa "att hon kanske har en sån där sjukdom som gör att hon inte kan hålla sig vaken". Duh! Då borde hon väl INTE köra bil...
Tidigare i veckan har jag åkt med en annan av mina bilpoolare. Vi kan kalla honom U, eftersom han heter Urban.
Vi har trackat honom lite eftersom han inte har full koll på sitt helljus, så i förrgår när han var tyst hela vägen till jobbet lyckades han sköta helljuset så bra att bara 3 bilar blinkade på honom. På vägen hem var han trött så då blev det 6 lättretade bilister som hintade om att han borde stänga av helljuset.
Eftersom jag inte vågar sova när jag åker med U satt jag och reflekterade lite över hans bilkörning på väg till jobbet igår.
Det här med helljuset är som jag nämt inte ett helt lätt kapitel. Speciellt inte som att man behöver gasa samtidigt. Det glömmer U. När vi får möte släpper han gasen och sen bländar han eventuellt av. Igår morse var det 4 mötande bilar som påminde honom, medan ytterligare 4 fick finna sig i att bli bländade eftersom de inte påminde honom att blända av.
Möter vi en lastbil som skvätter ner den redan tidigare skitiga framrutan (han är lite snål med spolarvätskan), slänger han på vindrutetorkarna på högsta fart och låter dem gå i 3 minuter. Bara för att han glömmer stänga av dem.
Dessutom måste han komma ihåg att dricka sitt kalla kaffe som hänger med från Skövde till Fagerhult. Det är mycket att tänka på när man kör bil...
Jag skulle kunna skriva en hel bok om U och hans bilkörning och uttalanden. Kanske inte är så intressant att läsa om, men jag måste på något sätt avreagera mig och bloggen får bli mitt lufthål.
Här om dagen frågade han vad vi tyckte om infarten in i Skövde från Hjo-hållet där de satt upp en fart-kamera.
Här hade han hakat upp sig på den där kameran. De har varit så elaka att de satt den där det blir 50. Och eftersom det precis innan 50-sträckan är 70 så har man ju inte hunnit sänka hastigheten innan kameran dyker upp, och då är det ju lätt att man sitter där och drömmer... Hallå, varför har de satt upp kameran kan man undra?
När jag frågade om det inte var en hjälp att det några hundra meter innan kameran sitter en skylt som varnar för kameran, så svarade han att det inte hjälpte eftersom det var ju så många andra skyltar just där.
Han måste fått sitt körkort i ett CornFlakes-paket på riktigt.
Men annars är det fint. Har precis ätit pärontårta.
Julfest
Förfest i samma villa som förra året och med lika fina groggar. Någon sa att vi var i fin form redan när vi kom till julfesten...
På förfesten träffade jag även en kollega som jag aldrig träffat förut. Det visade sig att det var den mest pratsamma människan jag träffat, alla kategorier. Sicken svada.
Jag hade skitkul hela kvällen och jag ser redan fram emot nästa jobbfest. Blir väl typ nästa julfest med tanke på hur smidigt det är att ta sig till Hjo mitt i natten om man inte är gjord av pengar.
Den här gången hämtade Jonas och när vi kom hem satt vi och pratade lite vid köksbordet och jag hetsåt en påse ostbågar. Mycket bra tips för den som brukar bli bakis. Den här gången mådde jag finfint redan efter 5 timmars sömn, och jag utgår från att det var ostbågarnas förtjänst.
Ja, iallafall. Tog lite kort på festen och om jag bara hittar sladden så jag kan föra över bilderna till datorn kanske jag kan visa en och annan söt kollega.
Personlig bankman
Jag har inte pratat med henne sedan hon hjälpte mig för snart 1 1/2 år sedan, men det räckte att jag sa vad jag hette så visste hon vem jag var. "Jag tänker allt på dig ibland, och hur det har gått för dig med huset".
Nu kommer hon att få veta, för i veckan ska vi dit.