Samtal
Torsdag. Bara två arbetsdagar kvar sen är det äntligen helg igen. Även om veckodagarna bara rusar förbi, så längtar jag ändå efter helgerna hela tiden. Orkar inte kliva upp klockan 6 när mörkret ligger kompakt utanför fönstret och vill inte sätta mig i bilen och åka de nästan 4 milen till jobbet. Känner mig inte alls motiverad. Vill bara att det ska bli helg så att jag kan få lite sovmorgon och framförallt få vara ute i dagsljus. Nog för att man märker att det blir lite ljusare för varje vecka, men när snön lyser med sin frånvaro är det ändå nattsvart både när man åker till och från jobbet.
Igår hade jag utvecklingssamtal med min chef och innan mötet när jag funderade lite över frågorna vi skulle disktuera kände mig fruktansvärt negativ och jag tänkte att den här gången ska jag minsann tala om hur less jag är på diverse saker. Men inte då. När jag väl sitter öga mot öga och ordern forsar ur munnen (till skillnad från mitt första samtal för kanske 5 år sen, då jag bara svarade ja eller nej på frågorna) så hör jag mig själv låta ganska positiv. Kan det vara nåt som kommit med generna, det där att man inte vill vara till besvär och "jodå, det är väl ganska bra tycker jag"? I och för sig var jag på mycket bättre humör efter samtalet än före, så det kanske är det så där som mentala coacher och allt vad de kallar sig, påstår i medierna. Säger man högt för sig själv (eller tyst för all del) att man mår bra, så mår man mycket bättre än om man tjurar.
Nog om det.
Försöker komma igång och träna lite mer kontinuerligt än vad jag gjort den senaste tiden och förrförra veckan blev det 5 träningstillfällen, förra veckan bara 4 pga stormen i lördags. Hade inte alls lust att ge mig ut i skogen när träden svajade. Den här veckan är målet 5 pass igen. Har jag tur, och om jag inte tycker det är alldeles för mysigt att sitta inne och kura, kanske det blir 6 stycken.
Nu är det dags för möte.
Igår hade jag utvecklingssamtal med min chef och innan mötet när jag funderade lite över frågorna vi skulle disktuera kände mig fruktansvärt negativ och jag tänkte att den här gången ska jag minsann tala om hur less jag är på diverse saker. Men inte då. När jag väl sitter öga mot öga och ordern forsar ur munnen (till skillnad från mitt första samtal för kanske 5 år sen, då jag bara svarade ja eller nej på frågorna) så hör jag mig själv låta ganska positiv. Kan det vara nåt som kommit med generna, det där att man inte vill vara till besvär och "jodå, det är väl ganska bra tycker jag"? I och för sig var jag på mycket bättre humör efter samtalet än före, så det kanske är det så där som mentala coacher och allt vad de kallar sig, påstår i medierna. Säger man högt för sig själv (eller tyst för all del) att man mår bra, så mår man mycket bättre än om man tjurar.
Nog om det.
Försöker komma igång och träna lite mer kontinuerligt än vad jag gjort den senaste tiden och förrförra veckan blev det 5 träningstillfällen, förra veckan bara 4 pga stormen i lördags. Hade inte alls lust att ge mig ut i skogen när träden svajade. Den här veckan är målet 5 pass igen. Har jag tur, och om jag inte tycker det är alldeles för mysigt att sitta inne och kura, kanske det blir 6 stycken.
Nu är det dags för möte.
Kommentarer
Trackback