OL-Babsan

Jag har som gravid upptäckt en sak som jag ibland kan bli väldigt irriterad över. Bara för att jag har en kula på magen så är det helt plötsligt fritt fram att påpeka hur jag ser ut och hur tjock jag har blivit. I de flesta fall tycker jag att det är lika roligt som den som kommenterar detta tycker, men ibland när personen ifråga har lite översittarfasoner och pratar som om han, för det är alltid en han, vet precis hur det är att vara gravid och hur tjock jag har blivit och vilka cravings jag borde fått nu, då blir jag vrång.
Och säger jag då att jag inte har blivit så stor utan att det bara är magen som växer, så talar han gärna om att jag visst blivit lite större både här och där.
Männen ifråga brukar dessutom inte vara så vältränade själva om vi säger så…

En annan sak, som väger upp de här irriterande männen, är att väldigt många människor är så himla vänliga mot mig helt plötslig. De frågar hur jag mår och småpratar lite om magen och det som är där inne, och så säger de gärna nåt om sina egna telningar.
Barn är uppenbarligen ett kärt ämne för de flesta.
Barn känns till och med bättre än hundtricket...

Fredag igen. Jag vet att det är ett väldans tjat, men fan vad veckorna går fort. Inte för att jag har nåt emot att det är fredag, det ska bli jätteskönt att somna i soffan framför ”På spåret”, vakna några gånger till Skavlan och mötas av Jonas flinande ansikte, och höra hans ”är du trött…?” innan jag slumrar till igen. Och framförallt ska det bli skönt att vakna av sig själv imorgon, utan klocka. Gå en morgonpromenad, äta frukost i lugn och ro, och sen sitta med Samba i knät en stund och titta på när Jonas diskar. Perfekt.

Det enda som är lite störande denna fredag är att jag har ont i örat. Inte hela tiden, men med jämna mellanrum hugger det till i vänsterörat och det är lite irriterande. Hoppas det är nåt övergående. Var hos barnmorskan på kontroll igår och hon trodde inte det hade nåt att göra med min svällande buk i alla fall.

I övrigt är jag frisk och rask. Gick igenom kontrollen den här gången också. Tjock mage, gult kiss och bra tryck på blodet. Och den lille rackaren där inne hade tydliga, snabba hjärtljud. Så allt såg bra ut. Men det känns ganska bra också, så jag var inte så orolig. Den enda gravidåkomman jag lider av just nu är svullna ben lite då och då. Men jag slog till på ett par sexiga stödstrumpor häromdan, så för tillfället har jag det under kontroll.

Det är ju som sagt helg, och det kommer att bli skidtävling precis som de senaste helgerna, och så kanske det kan bli lite tårta i Götene. Lillebror har ju fyllt år, och om bara en liten stund ska jag faktiskt åka mot Hjo och köpa en jättefin present till honom. Han kommer bli så glad :)

Så var det då måndag igen. På helgerna går minsann inte klockan långsamt.

Fredagkvällen spenderade vi med grannarna Karlsson. Först i bowlinghallen och sen i vårt kök. Trevligt. Och jag fick ordentlig träningsvärk i vänstra skinkan, precis som jag anade. Träningsvärken blir inte direkt mindre när man är så otränad som man någonsin varit. Men i alla fall, mitt lag vann över Jonas lag. Det är det viktigaste. Visserligen bara med 5 poäng, men det hör inte hit.

I lördags var vi inte upp med tuppen direkt, jag var ju tvungen att ta igen min sargade bowlingkropp. Så turen in till Skövde blev inte av förrän lunchtid, så alltså hann jag inte titta så mycket. Men jag vet vad en Brio-vagn, barnstol och bärsele kostar i alla fall.

Söndagen spenderade vi i Ulricehamn på skidtävling. Det tar verkligen en hel dag när man ska iväg på sån’t där. Tur att jag tycker det där är kul jag också, så han slipper åka själv den lille skidåkaren.Vi gick upp 6 och åkte halv 8 (en kvart för sent, inte dåligt) genom ett kylslaget Västergötland. Mellan -20 och -25° var det hela vägen dit och jag trodde jag skulle få sitta i bilen hela dan för att inte frysa ihjäl. Men när vi väl på plats vid kvart över 9 så hade det stigit till -18° och när starten gick påstod speakern att det var -13°. Dock kan man inte säga annat än att det var kallt, i alla fall om man stod stilla.

För att våra hundar inte skulle behöva sitta hemma alldeles ensamma hela dan tog vi med dem (och jag spenderade lördagkvällen med att sy ett fruktansvärt tjusigt fleecetäcke till Samba för att hon skulle hålla värmen), och när jag försökte hålla ordning på dem bland ett tusental skidåkare och publik så var det ingen konst att hålla sig varm.
Tävlingen gick bra och Jonas var nöjd och glad, och efter prisutdelning och en fin utegrillad hamburgare (till Friscos stora glädje) åkte vi hemåt igen och väl hemma var klockan fem. Laga mat, tvätta kläder, gå promenad och så var det dags att sova igen. Om någon har problem att fördriva tiden, så kan jag rekommendera skidtävlingar. Redan på söndag är det faktiskt en ny i Skövde.

På tal om nåt helt annat så beviljades jag ledigt ett helt år framöver i fredags. Så nu är det bara 9 veckor kvar på jobbet. Oj oj, det går undan.

Här är nåt jag skrev för några dagar sen, men som inte gick att publicera. Den här gången gick det bättre…

Tänkte jag skulle skriva nåt, men vad svårt det är när det inte händer nåt. Eller händer och händer, händer saker gör det väl, men inget som jag hetsat upp mig över.

Snöstormen som de varnade för igår blev inte så farlig, jag tror att vi kanske fått en decimeter snö ungefär, och det var ju ingenting emot det jag hörde ryktas om innan. Upp till en halvmeter skulle vi minsann få. Fast det tog jag i och för sig med en nypa salt med tanke på vem som sa det. Det läggs alltid på lite extra där för att göra historien bättre…

Elektrikerna är färdiga med sitt jobb i huset, så nu lyser det överallt igen, så där har jag inte heller nåt att irriteras över. Var rätt mysigt när jag kom hem i måndags och alla strömbrytare på övervåningen och de flesta i källaren var urkopplade. Tände så många ljus jag kunde hitta och sen åt vi middag öga mot öga vid köksbordet istället för framför tv:n innan vi blåste ut ljusen och somnade hand i hand i vårt strömlösa hus.

Något som gladde mig lite igår, var tjejen jag mötte i växeln här på jobbet, som sa ”nä men oj, sicken söt liten mage”. Hon undrade om det var långt kvar och när jag sa när det var dags, tyckte hon att jag var så liten för att ha så kort tid kvar. Det var lite trevligt att höra till skillnad mot hur det brukar låta. ”Fan vad du har växt de senaste veckorna”, eller ”är du säker på att det inte är tvillingar?”, eller Jonas favorituttryck ”sicken jädra buk”. Ska snart mäta mig på MVC igen, och sist var magen ganska liten enligt barnmorskans kurva så det ska bli roligt att se vad hon säger den här gången.

Beställde lite barnkläder för några dagar sedan och igår var jag och hämtade dem på mitt utlämningsställe. Herregud vad söta de är när de är så små! Man fattar ju inte att de ska passa, men har den lille/-a bara alla armar och ben på rätt ställe borde de göra det.

I helgen ska jag åka in till stora staden och kika på barnvagn, bilbarnstol och lite annat smått och gott. Titta, känna och jämföra lite. Om jag nu inte har för mycket träningsvärk efter fredagens bravader. Då ska jag bowla med Jonas och grannarna. Och vad jag minns kan man få träningsvärk i ena skinkan av sånt.