Söt mage
Här är nåt jag skrev för några dagar sen, men som inte gick att publicera. Den här gången gick det bättre…
Tänkte jag skulle skriva nåt, men vad svårt det är när det inte händer nåt. Eller händer och händer, händer saker gör det väl, men inget som jag hetsat upp mig över.
Snöstormen som de varnade för igår blev inte så farlig, jag tror att vi kanske fått en decimeter snö ungefär, och det var ju ingenting emot det jag hörde ryktas om innan. Upp till en halvmeter skulle vi minsann få. Fast det tog jag i och för sig med en nypa salt med tanke på vem som sa det. Det läggs alltid på lite extra där för att göra historien bättre…
Elektrikerna är färdiga med sitt jobb i huset, så nu lyser det överallt igen, så där har jag inte heller nåt att irriteras över. Var rätt mysigt när jag kom hem i måndags och alla strömbrytare på övervåningen och de flesta i källaren var urkopplade. Tände så många ljus jag kunde hitta och sen åt vi middag öga mot öga vid köksbordet istället för framför tv:n innan vi blåste ut ljusen och somnade hand i hand i vårt strömlösa hus.
Något som gladde mig lite igår, var tjejen jag mötte i växeln här på jobbet, som sa ”nä men oj, sicken söt liten mage”. Hon undrade om det var långt kvar och när jag sa när det var dags, tyckte hon att jag var så liten för att ha så kort tid kvar. Det var lite trevligt att höra till skillnad mot hur det brukar låta. ”Fan vad du har växt de senaste veckorna”, eller ”är du säker på att det inte är tvillingar?”, eller Jonas favorituttryck ”sicken jädra buk”. Ska snart mäta mig på MVC igen, och sist var magen ganska liten enligt barnmorskans kurva så det ska bli roligt att se vad hon säger den här gången.
Beställde lite barnkläder för några dagar sedan och igår var jag och hämtade dem på mitt utlämningsställe. Herregud vad söta de är när de är så små! Man fattar ju inte att de ska passa, men har den lille/-a bara alla armar och ben på rätt ställe borde de göra det.
I helgen ska jag åka in till stora staden och kika på barnvagn, bilbarnstol och lite annat smått och gott. Titta, känna och jämföra lite. Om jag nu inte har för mycket träningsvärk efter fredagens bravader. Då ska jag bowla med Jonas och grannarna. Och vad jag minns kan man få träningsvärk i ena skinkan av sånt.
Jag tyckte jag var jättestor men fick höra att jag var liten. Nu när jag tittar på gamla kort känns jag inte så jättestor. När jag tittar på kort från förlossningen känns jag inte heller så jättestor.
Min moster kläckte däremot den klassiska kommentaren i somras: "Va, är det tvillingar eller?" Inte kul att höra så jag vet vad du menar.
Du måste maila el messa en bild på hur du ser ut nu :D
Det där har jag hört säkert 50 gånger, "är du säker på att det inte är tvillingar?".
Men jag tar det som att de är vana att se mig smal och att det är den stora förändringen som får dem att tycka jag är stor nu.
Så resonerade D med när min moster fällde tvilling-kommentaren :) För att trösta mig såklart ;)