Mörker
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Det ligger nämligen någon i min mage och sparkar på min urinblåsa, och tydligen är det en dryg liten en, som tycker att man ska göra det precis när morsan sover som skönast. Typ halv 6.
Och sen var det lögn att somna om. Men jag fick åtminstone ligga och dra mig och känna när den där människan rörde på sig, och det är ganska mysigt det också.
Nu ska jag gå ner och ta en dusch i vår kolsvarta källare. Hade elektriker här i torsdags som egentligen skulle slutföra sitt jobb i fredags, men det blev visst inte så utan de kommer nästa vecka istället.
Och innan de gick hem i torsdags kopplade de ur alla strömbrytare i källaren, så nu får man bajsa med pannlampa. Det känns dock inte så lämpligt när man ska duscha. Skulle duschat medan det var ljust, men jag är ju inte direkt känd för att vara snabb så jag får väl treva mig fram helt enkelt...
Harmonisk
Härmodagen kände jag mig inte alls harmonisk när jag kom ut till bilen, stoppade in handväskan i bagaget, tog fram borsten och sopade av snön. Allt i en rasande fart eftersom jag som vanligt var sen.
När bilen var ren kastade jag in borsten i bagaget igen och smällde igen luckan, sen försökte jag ta mig in i bilen men fastnade med jackfickan i rattkryckan (kan kännas onödigt i Hjo, men med tanke på hur många airbags som har blivit stulna, så tar vi det säkra före det osäkra). När jag tagit mig loss insåg jag att nyckeln till rattkryckan låg i handväskan i bagaget så jag svor en liten ramsa och slängde mig ut igen för att hämta nyckeln. Då fastnade dragkedjan till fickan där nyckeln låg för första gången någonsin, och jag drog till med en liten svordom igen, lyckades fiska upp nyckeln genom ett litet hål som jag slet upp och smällde igen luckan, kastade mig in bilen och startade. Bilens varningslampor gör mig då uppmärksam på att bagageluckan inte var stängd ordentligt. Då skrek jag FAAAAN högt medan jag rusade ut igen och drämde igen luckan för femtielfte gången. När det var klart kunde jag äntligen komma iväg.
När jag åkte de 200 metrarna till kollegans hus tänkte jag i mitt stilla sinne, att om han säger att jag är harmonisk nu igen, då får han fan i mig en rak höger.
Cause I´m a hip hoper, yes I am...
Då har det gått ett tag sedan jag skrev igen. Jul och nyår har passerat och vi har glidit in i 2010. 19 långa dagar av ledighet är över och jag är tillbaka på jobbet för 4:e dagen. Fruktansvärt skönt att vara ledig och kunna kliva upp ur sängen när man vill och inte behöva vakna utsjasad halv 6 på mornarna, men på nåt vis ändå skönt att få tillbaka lite rutiner.
Julafton firades på samma sätt som de tidigare 32 gångerna i mitt liv, alltså tillsammans med min släkt. Skönt tycker jag, att det är som det alltid har varit, och att vi inte har traditionen att flänga runt till höger och vänster.
Juldagen spenderades hos Jonas föräldrar tillsammans med hans bröder med familjer. Fick träffa den skummaste tomten jag mött, men ett gott skratt förlänger ju livet så jag ökade nog på min livslängd ett par timmar i alla fall...
På natten mot annandagen åkte vi hem i snöovädret trots en och annan protest. Men det är ju så skönt att vakna i sin egen säng. Och så långsamt som jag körde, var det inte direkt någon fara för att vi skulle åka av vägen.
Efter julhelgen tror jag det var lugnt ett par dagar fram till nyår, som firades bland goda vänner i Skånings Åsaka. Mycket trevligt. Det enda jag grämer mig lite över är att jag inte kunde smaka på ”medicinen” från Riga. Med tanke på vilka grimaser den framkallade så måste den varit något alldeles extra…
Under ledigheten känns det som att jag har vant mig vid att magen växer så att det knakar, och det känns inte alls lika besvärligt att vara gravid längre. Fast om jag tänker efter så har jag nog fortfarande samma symtom med underbara fisar, sura uppstötningar, kisspauser en gång i kvarten och puls som om jag hade sprungit intervaller så fort jag ska knyta skorna. Men ändå känns det inte lika jobbigt som för någon månad sen. Antagligen har jag vant mig. Och så har det ryggonda jag hade ett kort period försvunnit, så jag kan åtminstone promenera utan att börja lipa.
Har varit på besök på mödravården under ledigheten också. Fick lyssna på hjärtljuden igen och så mätte de min gigantiska mage. Men den var inte så gigantisk enligt kurvan barnmorskan hade, så den kanske bara känns som en kanonkula.
Att Jonas dessutom tittar på mig med stora ögon varje kväll och utbrister ”jävlar sicken kagge” kanske också bidrar till att jag känner mig lite småtjock.
I mellandagarna inhandlade jag på tal om ökad kroppsmassa mina första kläder i storlek large. Underbar storlek när man är 1,60 och har en normal matchvikt på 55kg, man känner sig lite som en hip hopare...
Nej, men på grund av det underbara vädret med snö och kyla som kom innan jul och som mot all förmodan faktiskt stannat kvar, var jag tvungen att hitta ett par termobyxor som jag kunde knäppa. Så pappa tipsade mig om ett ställe i Götene där jag kunde hitta billiga vinterkläder. Jacka, byxor och fleece för 600 spänn. Som hittat.
Framöver händer inte så mycket tror jag. Jag fortsätter väl med att äta praliner och softa i soffan. Det har ju varit en vinnande koncept hittills. Men tiden går ju så fort så det säger väl bara swisch och så är det dags för skidsemester och sen är det väl dags att köpa barnvagn. Så är det någon som har en bättre begagnad som tar liten plats i bilen och som har rejäla däck utan snurr som funkar fint på en lerig orienteringstävlingsåker, så är jag intresserad…