OL-Babsan

Jag har tydligen blivit harmonisk. Enligt en kollega är jag inte alls lika hysterisk när vi åker till jobbet längre, utan mycket mer harmonisk.

Härmodagen kände jag mig inte alls harmonisk när jag kom ut till bilen, stoppade in handväskan i bagaget, tog fram borsten och sopade av snön. Allt i en rasande fart eftersom jag som vanligt var sen.
När bilen var ren kastade jag in borsten i bagaget igen och smällde igen luckan, sen försökte jag ta mig in i bilen men fastnade med jackfickan i rattkryckan (kan kännas onödigt i Hjo, men med tanke på hur många airbags som har blivit stulna, så tar vi det säkra före det osäkra). När jag tagit mig loss insåg jag att nyckeln till rattkryckan låg i handväskan i bagaget så jag svor en liten ramsa och slängde mig ut igen för att hämta nyckeln. Då fastnade dragkedjan till fickan där nyckeln låg för första gången någonsin, och jag drog till med en liten svordom igen, lyckades fiska upp nyckeln genom ett litet hål som jag slet upp och smällde igen luckan, kastade mig in bilen och startade. Bilens varningslampor gör mig då uppmärksam på att bagageluckan inte var stängd ordentligt. Då skrek jag FAAAAN högt medan jag rusade ut igen och drämde igen luckan för femtielfte gången. När det var klart kunde jag äntligen komma iväg.

När jag åkte de 200 metrarna till kollegans hus tänkte jag i mitt stilla sinne, att om han säger att jag är harmonisk nu igen, då får han fan i mig en rak höger.