OL-Babsan

Jag tar tillbaka det jag skrev häromsistens. Det går inte alls ”rätt fint” att vara gravid. Det är förbannat jobbigt.
Mina händer har ju domnat bort, men det varierar lite hur mycket jag känner händerna och igår natt fick jag sova hela natten utan att jag stördes av domningarna och det gjorde att gårdagen kändes som en rätt bra dag. Men i natt vaknade jag av att höger hand var helt borta. Jobbade i en halvtimma med att få liv i den, och det var inte skönt. När den börjar komma tillbaka sticker det som satan och den känns varm samtidigt som det isar i den och så värker det i hela armen. Väldigt obehagligt. Jag somnade om till slut, men idag är båda händerna helt knepiga. Det är inte helt lätt att skriva på ett tangentbord på dagarna när fingrarna inte riktigt lyder. Hur tusan kan en söt, liten bebis göra så att händerna domnar?? Kan den har fått mina ”jag-gillar att jävlas-gener tro?

Dessutom har jag, vad jag lyckats lura ut via internet, fått någon form av foglossning. När jag minst anar det hugger det till långt in i vänster skinka och så kan jag knappt förflytta mig. Häromdan stod jag på ICA med min kundvagn och så högg det till, och jag tänkte att ”jag får väl stå här framför köttfärsen och titta tills någon kommer och lyfter bort mig”, men sen rörde jag lite försiktig på mig och så plötsligt var det så pass bra att jag kunde stödja mig på vagnen och rulla där ifrån. Men gud vad man känner sig handikappad.

Jag beklagade mig för en kollega häromdagen och vi kom fram till att de som säger att det är så underbart att vara gravida måste vara höga på hormoner eller någon form av drog. För som han sa, ”det kan fan inte va skönt att va deformerad”. Så sant som det är sagt. Ge mig tillbaka min gamla kropp!!

Ungefär samma diskussion hade jag med Jonas för några kvällarn sedan. De som säger att gravida kvinnor är bland det vackraste som finns, de kan ju aldrig ha sett en snygg icke gravid brutta. För inte kan man på allvar mena att det är snyggt med en badboll på magen. I mina ögon ser det snarare helt cp ut. Jonas höll sig ganska tyst i diskussionen, han insåg väl att det var lugnast så…
Verkligen tur att det kommer något gott ur det hela. I helgen ska vi åka till storstan och köpa lite bebisprylar. Ska bli kul.

Och idag ska jag till MVC och mäta magen och få skäll för at jag har fuskat med järntillskotten, och efter det är dags för föräldrautbildning. Vi ska prata om de olika faserna i förlossningen. Låter det inte spännande så säg…?! Förra gången jämförde barnmorskan en förlossning med Vätternrundan. I mina öron lät det genast trevligare att föda barn. Jämföra det vi ska igenom med en idrottstävling, det kan jag ju faktiskt relatera till. Tydligen blir det så jävligt som det blir när man passerar Hjo. Var ju passande på nåt sätt...

Idag har vi fått leverans av vår beställda barnvagn. Eller rättare sagt så har Jonas fått den levererad till sig på jobbet, så när jag kommer hem idag står den nog på vardagsrumsgolvet och glänser. Jag har fått varningar från både här och där om att jag MÅSTE beställa barnvagn tidigt ”för det är jättelånga leveranstider”, men vi beställde i söndags och idag torsdag levererades den. Kändes väl inte alltför långt…

Idag har jag även ringt arbetsterapi-avdelningen på vårdcentralen. Mina händer, eller framförallt vänster, har varit bortdomnad i två veckor ungefär. När vi var i fjällen vecka 7 började händerna somna när jag låg för länge i samma ställning, men det gick ju över när jag flyttade på mig. Efter att vi kom hem har det dock blivit värre för varje dag. Nu har jag haft taskig känsel i vänster långfinger i två veckor så när jag var hos barnmorskan förra veckan och berättade det fick jag numret till arbetsterapin för att de skulle kunna hjälpa mig att prova ut några handledsskydd eller nåt liknande som skulle hjälpa till att få bort domningarna. Jag är väl inte så där värst mycket för att kontakta sjukvården om vi säger så, så jag tänkte försöka härda ut, men nu har det börjat värka i hela vänsterarmen så då ringde jag. Och redan imorgon får jag komma dit för att få mina handledsskydd. Så sen är det väl bara att ge sig ut i snowboardbackarna :)

I övrigt tycker jag nog att det går rätt fint att vara gravid. Det är inte utan att jag längtar tillbaka till min 14 kg lättare kropp, men nu är det bara 54 dagar kvar, så jag ska nog härda ut.

Angående bebisen som ska ut, så testade vi lite namnförslag på Samba igår. När Jonas sa det namn jag tycker är finast reagerade hon jättemycket. La huvudet på sned och satte sig upp och var på helspänn. Skulle kunna vara för att det på betoningen låter precis som ett annat ord Jonas brukar reta henne med lite ibland, men jag ignorerar detta faktum och tror att det var för att hon gillar det lika mycket som jag. Nu ska jag bara hitta ett flicknamn som hon också gillar lika mycket som jag. Jag tycker att jag borde ha någon form av bestämmanderätt till namnet eftersom det faktiskt är jag som har tagit mest ansvar för det här projektet hittills. Och det är ju jag som kommer lida mest när det lilla livet ska komma ut i ljuset. Vet inte om Jonas är överens med mig här, men som jag ser det blir det svårt att argumentera emot… :)