Fotokurs
Har beställt en ny kamera också, så nu är jag assugen på att fotografera. Någon som vill va modell...?
Lövåsen
I år har jag inget skidlopp att träna inför, så i år åkte jag inte alls lika mycket skidor som jag brukar göra under veckan, men en liten tripp var jag ute på så gott som varje dag. Det snöade hela söndagen när vi kom upp, så den dagen spenderade jag inomhus med en bra bok av Karin Fossum. Resten av veckan hade vi strålande sol, klarblå himmel och jävligt kallt. Helt underbart väder!
Så här såg det ut.
Hundarna var med till fjällen för första gången och även de uppskattade snön.
Samba hittade sin favoritplats vid granarna utanför huset där det visade sig bo en liten ekorre. Den spanade hon på så fort tillfälle gavs. Frisco hittade snabbt sin plats brevid Gumpan i köket. Antagligen behöver han banta nu när vi kommit hem, så mycket mat och tunnbröd vi stoppade till honom :)
Vältränad?
I söndags var det Billingens långlopp. Jag åkte inte själv, men eftersom vi var där tidigt så passade jag på att springa en sväng medan Jonas och lillebror vallade skidor innan start. Det var första gången på jag vet inte hur länge, som jag sprang så långt bara jag. Själv, utan hundar som ska stanna och nosa var 30:nde meter. Det var rätt trevligt, och det gjorde bara lite ont i knät på slutet.
Sen var det dags för skidlopp. Det var typ 350 startande som körde en slinga på 3,6 kilometer. 12 varv för de som åkte långa banan. Kul för publiken, men det måste varit astråkigt för de som åkte. Om jag får säga det själv gick det rätt bra. Jag skötte langningen och pojkarna åkte skidor på allra bästa sätt.
När vi kommit hem, ätit en pizza och gått en promenad med hundarna däckade vi i soffan, både jag och Jonas. Han åkte ju åtminstone tävling, men att jag skulle vara helt slut efter en 7,5-kilometers runda i knapp styrfart det trodde jag inte riktigt. Idag har jag dessutom träningsvärk i ryggen. Att påstå att jag är vältränad är en vag överdrift...
Händelselöst
Det händer inte mycket värt att nämna känner jag, varje dag är den andra lik. Det är bara humöret som skiftar.
Idag är det inte direkt på topp, men jag försöker lösa problemet genom att äta godis.
Man behöver ju inte vara nåt geni för att räkna ut att det inte funkar, men det blir ju kortvarig glädjuyra iallafall.
Det är inte mycket som behövs för att styra humöret åt det ena eller andra sättet. Det kan vara ett hårt ord, några ömma blickar eller stämningen på kontoret när man kliver in på morgonen. Sen sätter det prägeln på en hel dag. Märkligt.
Veckan som gick
Samba låg och sov i sin säng mest hela tiden och Frisco höll till där det för tillfället fanns något ätbart. Om det innebar att han behövde sitta i oljudet av några fyllon som vrålade till Anna Books ABC, så gjorde han snällt det.
Imorse när jag gick upp vid halv 9 låg hundarna fortfarande och sov i sin säng. Det är inte alla hundar som gör det, har jag hört :)
Efter en morgon(?)promenad och lite frukost gick jag och la mig i soffan och låg där till tre, halv fyra. Inte någon gång under de 6 timmarna var det någon som störde mig i min törnrosasömn. Eftersom de var så snälla bjöd jag på pannkakor när jag vaknade, så nu älskar de mig trots att jag inte ägnat dem så mycket tid idag. Smidiga djur.
Veckan har sett ut som de flesta andra veckor. Enda undantaget är att det varit säljkonferens på jobbet i veckan och det innebar partaj i onsdags kväll. Middag och kataloglansering med efterföljande dans på Stora Hotellet i Jönköping. Vissa kollegor var lite "trötta" i torsdags morse, men själv är jag ju så jävla redig så jag körde hem till Hjo efter festen. Skönt att inte vara bakis på jobbet, men det går inte förneka att det är betydligt roligare att umgås med berusade människor om man själv fått en stänkare innanför västen.
Igår genomförde jag mitt första, väldigt lugna, träningspass det här året. Har ju varit förkyld sedan nyår, men nu känns det som att jag börjar bli fit for fight igen, så igår blev det en timmas joggingtur i skogen med Jonas och hundarna. Inte dumt. Får se om vi kan komma ut nåt i veckan också. Nu ska jag äta glass!
Snor
"Snor eller nasalt mucus är det slem (mucus) som bildas av slemhinnorna i näsan. Slem bildas även av ackumulerad extracellulär vätska, vilken ökar i omfattning vid ett inflammationssvar. Under en dag kan det bildas upp emot ett par deciliter slem."
Den sista meningen förvånar mig inte för fem öre. Jag tror jag är upp i en liter idag.
Kollegan här mitt emot, föreslog att jag skulle ta en mugg och snyta mig i för att verkligen se hur mycket det blir.
Och för att skoja till det lite extra skulle jag sen kunna ställa in muggen hos en av våra lite mer äckelmagade kollegor. Kul skämt. Skulle säkert bli väldigt uppskattat :)
Atjoo prosit
Nuvig
Det har skavt och kliat i halsen i flera dagar, men idag har den underbara snuvan kommit också.
När jag kommer hem från jobbet ska jag stoppa en tops i varje öra och köra ner en rivig tandborste i svalget. Eftersom jag bara har två armar får Jonas hjälpa mig. Det vore väl fan om man inte kunde få stopp på kliandet.
God fortsättning
2009. Ytterligare ett år har passerat. Tycker det har varit ett trevligt år. När jag sitter här framför skärmen och funderar på vad som egentligen hände under 2008 kommer jag dock inte på särskilt mycket. Egentligen bara en enda sak, och det är att jag blev sambo under sommaren. Hittills har det varit mycket trevligt. Tack för det, säger jag till Jonas :)
Snart ska jag åka och hämta honom när han kommer hem från sitt skidläger. Han har varit borta sedan i fredags, och det är första gången vi har varit ifrån varandra sedan han flyttade in. Jag tycker ju att det är ganska skönt att vara själv ibland, så till Jonas förtret kan jag inte säga att det har varit särskilt jobbigt. Jag och vårt lilla zoo har roat oss ganska bra på egen hand. Vi har tagit långa skogspromenader och kollat på älg, vi har ätit blodpudding, sovit och igår bakade jag och Frisco bullar med hjälp av min nya, fina köksassistent.
Men nu har jag varit själv tillräckligt länge, så nu ska det bli skönt att få hem honom igen.
Imorgon är det dags att med livet som insats åka till jobbet igen. Det är Biggan som kör.
Kan inte säga att jag ser fram emot att åka till Hultet så särdeles mycket, men så är det alltid när man varit ledig länge. Det blir väl bra bara jag kommer dit, det är ju åtminstone kortvecka den här veckan.
Ledigheten har annars varit bra, julafton hos moster, juldagen hos mormor och annandagen hos svärföräldrarna. Sen var det ledigt en dag innan det var födelsedagskalas hos Jonas bror. Efter det var det två dagars städning innan nyårsafton som firades här i Hjo i glada vänners lag.
Ska bjuda på en bild till, som jag fick möjlighet att ta under en kall kvällspromenad. Jag skrattade resten av kvällen åt Sambas fina konstverk :)
God fortsättning på det nya året!
Historien upprepar sig
"Jisses, vad snygg du är idag!"
När R klev in i bilen och skymtade ett knä med strumpbyxa på, blev han lika glad som vanligt och påpekade att jag var otroligt snygg klädd idag.
Och precis som vanligt, blev jag galen. Jag har en lång svart jacka som döljer allt jag har på mig från knäna och uppåt, hur fan kan han säga att jag är snyggt klädd då, när han bara ser knäna. Han är kåt på bara ben helt enkelt.
Jag må vara dålig på att ta emot komplimanger, men då tycker jag att R är dålig på att ge komplimanger för han säger ju inte det han menar.
Om han nästa gång jag har kjol på mig, säger att jag har snygga knän, då ska jag säga tack.
Julstämning
Julstök
Ikväll ska jag koka knäck. Och göra pepparkaksdeg så att jag kan baka på fredag. Skoj skoj.
Jonas mumlade nåt om att vi måste koka skinka också, men jag vet inte jag. Tror det kommer bli fullt upp fram till julafton ändå, och jag vet inte om jag har nån lust att stressa, stressa, stressa. Men vi får se.
Och så kör vi en dagens Urban.
U: Idag är det final på det där programmet med bönderna. Följer du det, Biggan?
B: Nej, det gör jag inte.
U: Va, gör du inte det?! Skäms. Eller "Shame oooon you", som man säger.
Idag är det ju final, då kanske vi får följa med in i sovrummet... He he...
Stackarn
Igår bestämde vi att vi skulle åka 6:50 från Hjo idag för att hinna till jobbet innan halv 8. Väglaget är ju lite besvärligt så vi skulle ha lite extra tid på oss. Dock hämtade inte U upp mig förrän 7:00, alltså 10 minuter för sent. Innan jag hann stänga dörren om mig, började han ursäkta sig för att han fått stå still en stund på vägen pga en lastbil som kört av vägen. Fine, det var ju inte mycket jag kunde säga om det. Men det kunde den andra damen i sällskapet. Hon var rasande när hon blev upphämtad 5 över 7, och när U började ursäkta sig och berätta om lastbilen fick han svaret "det skiter väl jag i, det finns ingen ursäkt för det här".
Sen fräste hon i 300 meter tills hon fick se några tända marsaller utmed vägen, då hon blev len som en barnrumpa i munnen. Undertbart fint och mysigt med marsaller.
Då trodde vi faran var över, men icke. U som just fått skäll för att han var sen körde lite stressigt och kanske lite för fort ut ur Hjo. "Kör nu inte så vi kör av vägen, om du hade åkt i tid hemifrån hade du inte behövt köra som en biltjuv!" fräste hon. Och sen körde U i 60-70 resten av vägen, lagom stukad av argbiggan till passagerare.
Idag ska jag köpa julklappar. Hoppas att folk är hemma och dricker glögg istället för att ränna i affärer en fredagkväll.
U som i Urban
Det snöar! Härligt! Men samtidigt dumt eftersom det blir ytterligare en störande faktor för min chaufför för dagen. Hon har ju fullt upp med att styra och hålla sig vaken. Nu när det snöar blir det säkert extra sövande. Det var någon som sa "att hon kanske har en sån där sjukdom som gör att hon inte kan hålla sig vaken". Duh! Då borde hon väl INTE köra bil...
Tidigare i veckan har jag åkt med en annan av mina bilpoolare. Vi kan kalla honom U, eftersom han heter Urban.
Vi har trackat honom lite eftersom han inte har full koll på sitt helljus, så i förrgår när han var tyst hela vägen till jobbet lyckades han sköta helljuset så bra att bara 3 bilar blinkade på honom. På vägen hem var han trött så då blev det 6 lättretade bilister som hintade om att han borde stänga av helljuset.
Eftersom jag inte vågar sova när jag åker med U satt jag och reflekterade lite över hans bilkörning på väg till jobbet igår.
Det här med helljuset är som jag nämt inte ett helt lätt kapitel. Speciellt inte som att man behöver gasa samtidigt. Det glömmer U. När vi får möte släpper han gasen och sen bländar han eventuellt av. Igår morse var det 4 mötande bilar som påminde honom, medan ytterligare 4 fick finna sig i att bli bländade eftersom de inte påminde honom att blända av.
Möter vi en lastbil som skvätter ner den redan tidigare skitiga framrutan (han är lite snål med spolarvätskan), slänger han på vindrutetorkarna på högsta fart och låter dem gå i 3 minuter. Bara för att han glömmer stänga av dem.
Dessutom måste han komma ihåg att dricka sitt kalla kaffe som hänger med från Skövde till Fagerhult. Det är mycket att tänka på när man kör bil...
Jag skulle kunna skriva en hel bok om U och hans bilkörning och uttalanden. Kanske inte är så intressant att läsa om, men jag måste på något sätt avreagera mig och bloggen får bli mitt lufthål.
Här om dagen frågade han vad vi tyckte om infarten in i Skövde från Hjo-hållet där de satt upp en fart-kamera.
Här hade han hakat upp sig på den där kameran. De har varit så elaka att de satt den där det blir 50. Och eftersom det precis innan 50-sträckan är 70 så har man ju inte hunnit sänka hastigheten innan kameran dyker upp, och då är det ju lätt att man sitter där och drömmer... Hallå, varför har de satt upp kameran kan man undra?
När jag frågade om det inte var en hjälp att det några hundra meter innan kameran sitter en skylt som varnar för kameran, så svarade han att det inte hjälpte eftersom det var ju så många andra skyltar just där.
Han måste fått sitt körkort i ett CornFlakes-paket på riktigt.
Men annars är det fint. Har precis ätit pärontårta.
Julfest
Förfest i samma villa som förra året och med lika fina groggar. Någon sa att vi var i fin form redan när vi kom till julfesten...
På förfesten träffade jag även en kollega som jag aldrig träffat förut. Det visade sig att det var den mest pratsamma människan jag träffat, alla kategorier. Sicken svada.
Jag hade skitkul hela kvällen och jag ser redan fram emot nästa jobbfest. Blir väl typ nästa julfest med tanke på hur smidigt det är att ta sig till Hjo mitt i natten om man inte är gjord av pengar.
Den här gången hämtade Jonas och när vi kom hem satt vi och pratade lite vid köksbordet och jag hetsåt en påse ostbågar. Mycket bra tips för den som brukar bli bakis. Den här gången mådde jag finfint redan efter 5 timmars sömn, och jag utgår från att det var ostbågarnas förtjänst.
Ja, iallafall. Tog lite kort på festen och om jag bara hittar sladden så jag kan föra över bilderna till datorn kanske jag kan visa en och annan söt kollega.
Personlig bankman
Jag har inte pratat med henne sedan hon hjälpte mig för snart 1 1/2 år sedan, men det räckte att jag sa vad jag hette så visste hon vem jag var. "Jag tänker allt på dig ibland, och hur det har gått för dig med huset".
Nu kommer hon att få veta, för i veckan ska vi dit.
Jerusalem
Det är absolut inget fel på Hjo, det är lugnt och skönt och fridfullt, och en del av mig gillar det väldigt mycket, men en annan del gillar att det lite mer fartfyllda Jönköping. Man får vara lite på alerten när man kör bil till exempel.
Den senaste tiden har jag börjat tycka att det är otäckt att både åka bil och köra bil, men när jag var nere i Jönköping idag tänkte jag inte alls på det. Man måste liksom vara mer aktiv och hinner inte tänka på att det kan komma en lastbil bakom varje krök och köra ihjäl en. Jönköping är en himla fin stad. Jag borde åka dit oftare. Och imorgon ska jag faktiskt dit igen. Det är julfest med jobbet, men då ska jag absolut inte köra bil :)
Jag är fet
Då ramlade jag på en liten ruta där man kunde fylla i sin vikt och längd och sen få reda på sitt BMI. Det gjorde jag. Korkat. För då fick jag nämligen svart på vitt att jag är överviktig. Mitt BMI är högre än det rekommenderade värdet för kvinnor.
Alltså allvarligt, nog för att jag gått upp några kilon den sista tiden, men överviktig...
Om jag är tjock så måste ju 95% av Sveriges befolkning vara överviktiga och kanske 75% sjukligt feta. Herregud.
Den där lilla rutan kan ju få vem som helst att börja hysteribanta.
På tal om det så sprang jag en sväng i söndags. Fick världens träningsvärk i ryggen så jag måste tagit i lite mer än vanligt. Igår var jag på gymet och körde benstyrka och lite kondition på crosstrainern. Idag blir det bara promenad i snön. Om jag får med mig de trötta hundarna som ligger och sover bakom mig.
Underbart med all snö, by the way. Synd att det ska bli vår imorr´n.
Jag älskar djur
Det blev fint med nya gardiner faktiskt. Att hänga upp en bit tyg istället för en annan borde inte göra så stor skillnad kan man tycka, men det gjorde det. Så i helgen tror jag att jag ska besöka Hem & Hobby för att leta upp något fint gardintyg till vårt nya uppfräschade källarrum. Och det mintgröna pannrummet skulle också behöva en ny gardin.
På tal om något helt annat så tänkte jag på en sak igår kväll när vi var ute och gick med hundarna. Det spelar ingen roll om man är på dåligt humör när man går ut genom dörren, för innan man är hemma igen pekar mungiporna garanterat uppåt igen. Man blir så glad av de där små liven bara genom att iaktta dem. De är alltid så glada och viftar alltid på svansen när man är ute.
Det går inte riktigt att förklara, men när man ser Samba få upp ett spår och hur hon riktigt studsar fram när hon följer det, eller när Frisco i slutet på promenaderna får bära sitt koppel själv och vilken fart han får, och hur lycklig han ser ut då, då blir man varm och glad i hela kroppen.
Ungefär som när man ser sin söta kanin sitta i sängen och se full i fan ut, och sen inser att kaninkräket kissat i sängen :)
Nu är det snart dags att köra hem från jobbet. Hoppas att vi inte behöver bromsa för några fler djur än de som var på vägen imorse. 4 rådjur och 1 räv är dagens skörd än så länge.
Bjudmiddag
När vi blev inbjudna sa hon att vi inte fick ha för höga förväntningar. "Det blir bara en helt vanlig vardagsmiddag".
Jag tyckte det kändes som att äta på restaurang. Det kanske inte var så svårt att laga till, men det hade det där lilla extra som gjorde att det kändes betydligt lyxigare än vår vanliga vardagsmat. Men vi har väl olika referenser här i livet.
Att lägenheten såg ut som en miljö ur en inredningstidning gjorde inte känslan av att sitta på restaurang mindre påtaglig. Jag förstår inte hur folk kan ha sån ordning. Jag måste ha för mycket saker helt enkelt, för det är grejer överallt.
Det var hur som helst en väldigt trevlig kväll. Men innan vi bjuder igen måste vi storstäda, klippa och borsta Frisco ordentligt och gå en matlagningskurs :)