Utvecklingssamtal
Nu har jag haft utvecklingssamtal med chefen. Alltid lika intressant. Eller ja, alltid och alltid. Detta var det tredje jag haft sedan jag började för snart 6 år sen.
Första gången sa jag knappt nå´t, då nickade jag mest och höll med. Förra gången har jag för mig att jag babblade på om allt möjligt. Den här gången var jag nog lite mitt emellan.
Tycker det är lite jobbigt när han ställer personliga frågor och jag ska svara på lite känsliga saker. Då är det lätt att det kikar fram en liten tår i ögonvrån.
Jag är alldeles för mesig.
Men chefen är van. Båda de två tjejer han har på sin avdelning har väldigt lätt att börja gråta. Oftast när de är förbannade, men även när de är lite ledsna. Och han är ju faktiskt chef, så det får han ta.
Första gången sa jag knappt nå´t, då nickade jag mest och höll med. Förra gången har jag för mig att jag babblade på om allt möjligt. Den här gången var jag nog lite mitt emellan.
Tycker det är lite jobbigt när han ställer personliga frågor och jag ska svara på lite känsliga saker. Då är det lätt att det kikar fram en liten tår i ögonvrån.
Jag är alldeles för mesig.
Men chefen är van. Båda de två tjejer han har på sin avdelning har väldigt lätt att börja gråta. Oftast när de är förbannade, men även när de är lite ledsna. Och han är ju faktiskt chef, så det får han ta.
Kommentarer
Trackback