OL-Babsan

Idag har jag på mig ett par väldigt söta grå trosor med Hello Kitty-tryck på. Jättegulliga. Men fan vad de är obekväma. De skär in mellan skinkorna och det spelar ingen roll att jag drar ut dem hela tiden, de är där inne lika snabbt igen. Fruktansvärt irriterande.
Jag skulle naturligtvis kunna slänga dem, men utan att jag hinner reagera hamnar de i tvättkorgen och sen in i lådan igen och sen sitter de där på min rumpa och skär in mellan skinkorna igen.

Jag har helt klart många stora problem... :)

I lördags stod jag då på startlinjen för att åka Tjejvasan för 6:e gången. Jag hade inga absolut inga höga förväntningar med tanke på hur klen jag kände mig under min semestervecka i Grövelsjön, men när det började närma sig start blev jag ändå lite nervös och kände mig lite taggad.
Skidorna var skitbra, både bra fäste och glid, solen sken och spåren var lite smått isiga så det gick som hejsan.
Lite väl snabbt för mig i vissa branta backar och jag gjorde en mycket tjusig vurpa strax efter Hökberg. Jag landade på vänsterfoten vilket resulterade i att jag på vägen hem kände en jävulsk smärta i vristen, men efter 2 ipren och en påse snö på foten i 30 mil så kändes det mycket bättre igen.

I mål kom jag på personbästatid med 23 sekunder och placeringen blev också den bästa jag lyckats skrapa ihop på mina 6 försök, så jag är helnöjd.

Slutsatsen jag drar av helgens resultat är att jag inför Stockholm marathon antagligen bara borde ta några få långpromenader för att komma i toppform :)

Jag vet att jag är ganska lättretligt, men det kan inte hjälpas.
Vad är det för jävla idioter som fyller på behållarna med pappershandukar åt fel håll, så att man inte får tag i en av de lösa flikarna på handduken? Inkompetenta städerskor. Jag blir ju på dåligt humör varje gång jag besöker toaletten.
Och just idag sker det rätt ofta pga min överkonsumtion av Vitargo sportdryck inför tjejvasan. Blir så jädra kissnödig av den. Imorse tror jag att jag kissade i närapå 5 minuter. Om det nu kan vara intressant information för någon...

Nu bär det alldeles strax av mot Mora.

Nu är det bara ett och ett halvt dygn kvar, sen är det dags för tjejvasan. Kan inte direkt säga att jag känner mig laddad och väl förberedd, men det är väl bara att göra sitt bästa.
Det verkar tyvärr inte som att jag är ensam om att inte kunna visa upp min bästa sida. Vädret ska enligt uppgift inte vara på topp. Igår visade smhi:s hemsida att det skulle bli -1°C på lördag förmiddag, idag visar den att det ska bli +1°, så jag tror jag ställer in mig på att jag kommer att få åka 3 mil utan fäste under skidorna. Tur att jag är så fruktansvärt stark i överkroppen... Not.

Men men, inför denna trevliga happening var jag ju ledig en hel vecka från jobbet (najs!) och tillbringade den i Lövåsen, som så många gånger tidigare. Underbart med en vecka ledigt i snö och sol. Hade gärna stannat en vecka till.

Nähä, dags att åka hem från jobbet och dricka Vitargo :)

I natt drömde jag att jag var på en hockeymatch. Mamma satt bredvid och dessutom var en barndomskompis pappa där samt några klubbkompisar. Klubbkompisarna stod på raden framför mig och rensade gröna bönor i stora blå backar.

Och vad fan betyder det?

Nu är det bara två arbetsdagar kvar, sen är det äntligen semester.
Fan vad ska bli skönt!!

I tisdags var jag på KSS i Skövde för en mycket komplicerad operation av mitt öga. Jag skulle ta bort en vagel.
Eftersom jag inte fick köra bil efter ingreppet åkte jag för första gången i mitt liv busslinjen Ronden. En trevlig liten upplevelse där busschauffören hälsade mig välkommen ombord efter att han kontrollerat att det var jag som var Jessica. Man måste nämligen ringa och boka plats för sin resa med Ronden.
Under resans gång lyssnade jag på ett samtal mellan en annan resenär och en sjuksköterska som var med som stöd på bussen, och det var inte utan att jag kände mig ganska töntig där jag satt och var orolig för mitt sjukhusbesök, när jag hörde att den andra resenären skulle in och operera hjärtat.
Men, jag är som är och jag har aldrig gillat vare sig sjukhus, vårdcentraler eller tandläkarmottagningar.

När jag väl var framme och hittat ögonmottagningen i den stora, tråkiga, grå byggnaden fick jag träffa dr. Elin Bohman ganska omgående. Jag berättade att vageln varit betydligt större, men att den med tiden blivit mindre och mindre, det var ju ändå flera månader sedan som vårdcentralen skrev en remiss.
Då svarade den unga och mycket trevliga damen att vageln är som en finne, men på insidan av ögonlocket, och att den mycket sannolikt kommer växa bort, men att det kommer ta tid. Hon såg väl hoppet tändas i mina ögon och sa "du får välja själv, antingen gör jag ett försök att ta bort den eller så låter du den försvinna av sig självt".
Det tog ungefär 1 minut för mig att ta beslutet, få på mig mina kläder och ta mig ur den hemska byggnaden.
Här ska självläkas! :)
Aldrig att jag låter någon skära i mig, om så bara ett pytte, pyttelitet snitt, om det inte är absolut nödvändigt.

Idag när jag tittar mig i spegeln har jag fått en röd plita/finne precis utanpå vageln. Börjar den jävlen växa bara för att retas eller...?

Bara några minuter kvar innan det är dags att åka hem för helgen. Och att åka till bilfirman och hämta ut min bil. Hoppas jag har råd att lösa ut den :)

Idag har vår fika-motståndare till chef bjudit oss på semlor. Men bara för att det var en väldigt speciell dag idag. Just idag har han nämligen varit anställd hos oss i 30 år. 30!!
Herregud. Jag var bara lite mer än ett år gammal när han klev in genom dörren här för första gången. Tänk om jag är kvar här så länge att jag får guldklocka... Ibland är det synd att det inte går att tjuvkika lite in i framtiden.

By the way, det var gott med semla.

Trevlig helg!

Imorse lämnade jag in min bil på service. Den finnige lille spolingen som tog emot bilen såg knappt ut att ha körkort själv än. Undrar jag om han kan nåt om bilar eller om han är nån form av praktikant som ska öva på min bil... I så fall hoppas jag att jag får lite rabatt på priset.