Ödets ironi
I tisdags var jag på KSS i Skövde för en mycket komplicerad operation av mitt öga. Jag skulle ta bort en vagel.
Eftersom jag inte fick köra bil efter ingreppet åkte jag för första gången i mitt liv busslinjen Ronden. En trevlig liten upplevelse där busschauffören hälsade mig välkommen ombord efter att han kontrollerat att det var jag som var Jessica. Man måste nämligen ringa och boka plats för sin resa med Ronden.
Under resans gång lyssnade jag på ett samtal mellan en annan resenär och en sjuksköterska som var med som stöd på bussen, och det var inte utan att jag kände mig ganska töntig där jag satt och var orolig för mitt sjukhusbesök, när jag hörde att den andra resenären skulle in och operera hjärtat.
Men, jag är som är och jag har aldrig gillat vare sig sjukhus, vårdcentraler eller tandläkarmottagningar.
När jag väl var framme och hittat ögonmottagningen i den stora, tråkiga, grå byggnaden fick jag träffa dr. Elin Bohman ganska omgående. Jag berättade att vageln varit betydligt större, men att den med tiden blivit mindre och mindre, det var ju ändå flera månader sedan som vårdcentralen skrev en remiss.
Då svarade den unga och mycket trevliga damen att vageln är som en finne, men på insidan av ögonlocket, och att den mycket sannolikt kommer växa bort, men att det kommer ta tid. Hon såg väl hoppet tändas i mina ögon och sa "du får välja själv, antingen gör jag ett försök att ta bort den eller så låter du den försvinna av sig självt".
Det tog ungefär 1 minut för mig att ta beslutet, få på mig mina kläder och ta mig ur den hemska byggnaden.
Här ska självläkas! :)
Aldrig att jag låter någon skära i mig, om så bara ett pytte, pyttelitet snitt, om det inte är absolut nödvändigt.
Idag när jag tittar mig i spegeln har jag fått en röd plita/finne precis utanpå vageln. Börjar den jävlen växa bara för att retas eller...?
Eftersom jag inte fick köra bil efter ingreppet åkte jag för första gången i mitt liv busslinjen Ronden. En trevlig liten upplevelse där busschauffören hälsade mig välkommen ombord efter att han kontrollerat att det var jag som var Jessica. Man måste nämligen ringa och boka plats för sin resa med Ronden.
Under resans gång lyssnade jag på ett samtal mellan en annan resenär och en sjuksköterska som var med som stöd på bussen, och det var inte utan att jag kände mig ganska töntig där jag satt och var orolig för mitt sjukhusbesök, när jag hörde att den andra resenären skulle in och operera hjärtat.
Men, jag är som är och jag har aldrig gillat vare sig sjukhus, vårdcentraler eller tandläkarmottagningar.
När jag väl var framme och hittat ögonmottagningen i den stora, tråkiga, grå byggnaden fick jag träffa dr. Elin Bohman ganska omgående. Jag berättade att vageln varit betydligt större, men att den med tiden blivit mindre och mindre, det var ju ändå flera månader sedan som vårdcentralen skrev en remiss.
Då svarade den unga och mycket trevliga damen att vageln är som en finne, men på insidan av ögonlocket, och att den mycket sannolikt kommer växa bort, men att det kommer ta tid. Hon såg väl hoppet tändas i mina ögon och sa "du får välja själv, antingen gör jag ett försök att ta bort den eller så låter du den försvinna av sig självt".
Det tog ungefär 1 minut för mig att ta beslutet, få på mig mina kläder och ta mig ur den hemska byggnaden.
Här ska självläkas! :)
Aldrig att jag låter någon skära i mig, om så bara ett pytte, pyttelitet snitt, om det inte är absolut nödvändigt.
Idag när jag tittar mig i spegeln har jag fått en röd plita/finne precis utanpå vageln. Börjar den jävlen växa bara för att retas eller...?
Kommentarer
Postat av: Märta
Ha ha! Du är för rolig!
Trackback