Soft

Det har varit en lugn helg, och för första helgen på väldigt länge har jag varit hemma i mitt hus precis hela helgen.
Jag har rensat och slängt en massa grejer på soptippen, varit ute och gått, ätit glass i hamnen, ätit ugnsvarmt, hembakat bröd, grillat och bara softat.
Nästan som en försmak av semestern. Och smhi har visst lovat finare väder nu också, när semestern närmar sig. Underbart.

Brunstkalendern

I helgen började jag läsa några sidor i en bok. Igår tänkte jag ta en promenad efter jobbet men det kom en regnskur så jag la mig i soffan och läste en stund. Till kvart över 8, då var boken slut.
Jag läser inte böcker så där värst ofta, men hittar jag någon som är bra så kan jag inte sluta. Så var det med den här, jag ville bara vidare.
Kan inte säga att jag direkt kan identifiera mig med någon av de tre systrarna boken handlar om, småbarnsmamman med 4 barn som sköter hela ruljansen med barn och hus medan mannen jobbar dygnet runt, medelålders partybruden med silikonbröst och hund som enda familj eller blyga tjejen som blivit miljonär pga en del innanför pannbenet, men ändå kände jag igen mig i vissa situationer i boken och när jag sen ändå kom ut på min promenad kunde jag inte sluta fundera på vad tusan jag vill göra med mitt liv egentligen. Hur ska man veta det??



Midsommarhelgen

Midsommarhelgen var lugn och städad. När man kommer upp i min ansenliga ålder orkar man inte hålla på att slarva hur som helst. Men jag fick mig en snaps till lunchen och några minttu fram på kvällskvisten iallafall. Spenderade midsommarafton i föräldrarnas sommarstuga ute i skogen med just föräldrarna, mormor, lillebror som fick vara fyllechaffis och Jonas. Solen sken mellan skurarna och jag tycker att det var en trevlig dag med sill och nubbe (jag höll mig till nubben), jordgubbstårta och grillat. Precis som det ska vara på midsommar. Det enda jag saknade var midsommarstången men vem vet, nästa år kanske några händiga karlar tar tag i det... :)

På midsommardagen hände så lite som möjligt, men i söndags hände det desto mer. En ny liten krabat till Jonas föräldrar hämtades i Örebro. Och jag smälte, precis som väntat, direkt. Det kan inte finnas något sötare än hundvalpar.

  

En liten taxvalp vid namn Otto blev det och när vi mellanlandade i Mariestad på vägen hem, kissade han i mitt knä, så man kan säga att vi blev kompisar direkt. För det måste väl varit för att han gillade mig och ville pinka in reviret han släppte på trycket...?

Donation

När jag åkte till jobbet imorse lyssnade jag på MorgonZoo precis som vanligt, och där pratade Roger och Titti om organdonationer och någon artikelserie angående det i Expressen.
Tydligen får inte homosexuella donera organ och inte heller lämna blod. Det hade jag ingen aning om, men är inte det helt sjukt? Det var faktiskt bland det dummaste jag hört. Skulle deras organ vara sämre än någon annans eller vad menas?
Anledningen var visst HIV-vågen bland homosexuella på 80-talet, men tekniken har väl gått framåt sedan dess så att man kan testa status på organ och blod innan donation.
Eller är det så i 2000-talets Sverige att alla heterosexuella är friska och de homosexuella har HIV? Isåfall heter jag Bert-Allan.

Den som vill registrera sig i donationsregistret kan gå till Apoteket och hämta en lapp eller gå in på
http://www.livsviktigt.se/ .

Nu sover lilla Ludde

När jag kom hem från Finland igår fick jag ett väldigt tråkigt besked. Vår lilla vovve som vi hämtade hos en lustig tant julen 2000 när jag var 14 år, orkade inte mer så mamma och pappa tog beslutet att det var dags för honom att somna in.
Jag följde med pappa till djursjukhuset i Skara, men när det var dags för honom somna gick det inte att hejda tårarna så jag fick avlägsna mig från rummet. Även om det inte var särskilt oväntat att den gamle gubben skulle försvinna en vacker dag, är det inte desto mindre sorgligt.
Det kommer bli tomt efter lille Ludde som fanns med oss i nästan 18 år.

Hemma

Nu är jag hemma igen från vårt tjusiga grannland i öster. Mycket trevlig resa, precis som vanligt. Vet inte vad vi gjort för att förtjäna det, men i år fick vi bo över vattenytan både på vägen dit och vägen hem. Hytterna under bildäck måste varit extra åtråvärda i år.
Precis som de senaste åren åkte Klyftamo med BussOla och i år fick vi åka med en annan klubb som tränat extra mycket på några få glosor och en väldigt klämmig sång som de framförde så ofta de kunde.
Tävlingen gick rätt bra för både herr- och damlag, och även kombinationslaget som lyckades få i mål alla sina löpare trots varierande orienteringskunskaper. Min insats skulle jag inte vilja skryta med dock, det gick bra att springa i ungefär 1 kilometer sen började benet jävlas och efter 4 fick jag gå bitvis. Men men, laget blev till slut 171 av ungefär 900 lag.

Hemresan blev livad som alltid och sin vana trogen skötte vår reiseleiter underhållningen i bussen. Eftersom jag numer är gammal och trött var jag lugn och städad på båtresan och jag kom i säng redan vid halv 3, men som tur var finns det andra i hytten som tog över mina sena vanor :)



Kôrv

I morgon ska jag ha semester och äta makkara i papper, utan senappi, på något fält någonstans utanför Tampere.
Inte helt fel.
Men det blir antagligen ingen semester som gör mig utvilad. Sova i militärtält och åka Finlandsfärja brukar inte vara bra för sömnen. Men det kommer bli roligt :)


Hjo zoo

Igår blev det klart på riktigt, banken besöktes och papper skrevs på. Jag ska bli sambo. Jonas ska flytta till Hjo. Jonas och hela djurparken :)

Invalido

Sprang orientering i Rankås i Tibro igår. Gillar verkligen att springa där, det är så fin terräng och kul med alla höjder och gropar och sänkor om vartannat. Tyvärr gillade inte kroppen att springa lika mycket som huvudet. Benet som inte riktigt ville vara med på Sthlm marathon, ville inte vara med igår heller. Det började göra ont redan efter 1 kilometer och efter 5 gick det inte springa mer, utan då fick jag gå. Bådar ju väldigt gott inför helgens tävling. Not. Men men, förhoppningsvis blir det bättre av lite orudis och stretching. Annars får jag väl ta mig en minttu innan loppet :)

John Blund hälsade på

Vad trött jag var när jag kom hem från jobbet igår. Satte mig för att läsa lite i hammocken, men det tog inte lång tid innan jag låg ner och snusade så gott. Den är så skön hammocken. Och framförallt har den asläckra dynor. Not.

Idag blir det ingen vila. Idag ska jag springa orientering.

Långhelg i solen

Fan vad skönt det är att vara ledig. Speciellt när solen skiner och man kan knalla runt i bikini hela dagarna.
Har haft det riktigt gôtt i helgen. Lugnt och skönt. Även om det började lite stressigt i torsdags när jag var väldigt nära att strypa min älskade lilla kanin. För att göra en lång historia kort jävlades hon med mig vid fel tillfälle och jag blev genomsvett. Men tillslut kunde jag gå på min fest och kaninen fick lugn och ro hos mamma.
Var väldigt trevligt att träffa mina gamla vänner igen men det blev en väldigt lugn tillställning (åtminstone för mig) eftersom jag hade hand om bilnycklarna.
I fredags låg jag på gräsmattan hela dan och blev grisrosa, i lördags var jag i Skövde och köpte slangar till cykeln och på kvällen rastade jag en hund genom att låta honom simma efter en roddbåt. Dock rodde jag inte själv. Jag satt bara och såg söt ut medan sällskapet rodde :)
I går sprang jag orientering på en spegelvänd karta på Skara sommarland och fick bada med karpar för att ta alla kontroller. Och nu är det måndag igen. Det går fort när man har roligt :)

Asfalt är hårt

Det var det. Nu har jag sprungit maraton också. Undrar vad jag ska hitta på härnäst? Alla bra idéer tas tacksamt emot. Dock vill jag vila några dagar först :)

För att sammanfatta mitt Stockholm marathon så kan man säga att 42 kilometer på asfalt är rätt långt. Ungefär lika långt som 42 kilometer i skogen, men väldigt mycket hårdare. Tycker ändå att det gick ganska bra. Målet var att ta mig runt överhuvudtaget och önskan var att springa på 4h 15 minuter som innebär 6 min/km. Det höll väldigt bra till 3 mil som gick på 3 timmar. Sen ville inte mitt vänsterben vara med längre. Något måste hänt med knät för därifrån strålade det ut i lår och vad och det kändes som att benet inte bar mig. Så det var bara att stanna och stretcha lite och sen gå.
Man blir inte särskilt positivt inställd när man blir omsprungen av den ena tjockisen efter den andra så jag försökte ju springa så gott det gick, men det gick bara i kanske 50 meter, sen var jag tvungen att gå i några hundra meter innan jag försökte springa igen. Och så höll jag på. Men det var inga problem att gå, så det var inte som något flanderande i parken direkt, utan snarare powerwalk. Och med några sekunders marginal klarade jag 4,5 timmar.
Astrött och förbannad över benet fällde jag några tårar när jag kom i mål, men efter en kram, vatten och lite jordnötter kändes allt bättre igen. Och idag, när den värsta träningsvärken börjar ge med sig är det inte utan att jag är lite sugen på att klara 4 timmar...



Nu ska jag vila och bara gå några promenader fram till söndag då det är Sommarlandssprinten på Skara sommarland.