Asfalt är hårt
Det var det. Nu har jag sprungit maraton också. Undrar vad jag ska hitta på härnäst? Alla bra idéer tas tacksamt emot. Dock vill jag vila några dagar först :)
För att sammanfatta mitt Stockholm marathon så kan man säga att 42 kilometer på asfalt är rätt långt. Ungefär lika långt som 42 kilometer i skogen, men väldigt mycket hårdare. Tycker ändå att det gick ganska bra. Målet var att ta mig runt överhuvudtaget och önskan var att springa på 4h 15 minuter som innebär 6 min/km. Det höll väldigt bra till 3 mil som gick på 3 timmar. Sen ville inte mitt vänsterben vara med längre. Något måste hänt med knät för därifrån strålade det ut i lår och vad och det kändes som att benet inte bar mig. Så det var bara att stanna och stretcha lite och sen gå.
Man blir inte särskilt positivt inställd när man blir omsprungen av den ena tjockisen efter den andra så jag försökte ju springa så gott det gick, men det gick bara i kanske 50 meter, sen var jag tvungen att gå i några hundra meter innan jag försökte springa igen. Och så höll jag på. Men det var inga problem att gå, så det var inte som något flanderande i parken direkt, utan snarare powerwalk. Och med några sekunders marginal klarade jag 4,5 timmar.
Astrött och förbannad över benet fällde jag några tårar när jag kom i mål, men efter en kram, vatten och lite jordnötter kändes allt bättre igen. Och idag, när den värsta träningsvärken börjar ge med sig är det inte utan att jag är lite sugen på att klara 4 timmar...
Nu ska jag vila och bara gå några promenader fram till söndag då det är Sommarlandssprinten på Skara sommarland.
För att sammanfatta mitt Stockholm marathon så kan man säga att 42 kilometer på asfalt är rätt långt. Ungefär lika långt som 42 kilometer i skogen, men väldigt mycket hårdare. Tycker ändå att det gick ganska bra. Målet var att ta mig runt överhuvudtaget och önskan var att springa på 4h 15 minuter som innebär 6 min/km. Det höll väldigt bra till 3 mil som gick på 3 timmar. Sen ville inte mitt vänsterben vara med längre. Något måste hänt med knät för därifrån strålade det ut i lår och vad och det kändes som att benet inte bar mig. Så det var bara att stanna och stretcha lite och sen gå.
Man blir inte särskilt positivt inställd när man blir omsprungen av den ena tjockisen efter den andra så jag försökte ju springa så gott det gick, men det gick bara i kanske 50 meter, sen var jag tvungen att gå i några hundra meter innan jag försökte springa igen. Och så höll jag på. Men det var inga problem att gå, så det var inte som något flanderande i parken direkt, utan snarare powerwalk. Och med några sekunders marginal klarade jag 4,5 timmar.
Astrött och förbannad över benet fällde jag några tårar när jag kom i mål, men efter en kram, vatten och lite jordnötter kändes allt bättre igen. Och idag, när den värsta träningsvärken börjar ge med sig är det inte utan att jag är lite sugen på att klara 4 timmar...
Nu ska jag vila och bara gå några promenader fram till söndag då det är Sommarlandssprinten på Skara sommarland.
Kommentarer
Postat av: Christian
Men du ser ut att trivas i gubba-sällskapet ändå. ;)
Postat av: Moster
Vilken glad läckerbit!
Postat av: Babsan
Moster>>Läckerbit? Du behöver starkare glasögon, kära moster :)
Postat av: Kagnus
Härligt kämpat Babsan, blir det X-klassen på söndag?
Postat av: Babsan
Kagnus>> Klart det blir! Så jag hoppas att du inte hittat på för många jävligheter :)
Trackback