Måndagsjogg

Igår tog jag på mig löparskorna för att försöka mig på en liten joggingtur. Vädret var alldeles för fint för att stänga in sig på ett gym, så det fick bli skogen istället.
Och ingen är gladare än jag över att jag kunde springa en hel timma utan att det kändes som knivar i knät. Började känna av det några gånger men då stannade jag och stretchade och då blev det bättre igen. Jag hade knappt styrfart så jag kom nog inte särskilt långt på den där timman, men vad spelar det för roll??

Trevligt sällskap hade jag i skogen också. Eventuellt var det det som gjorde att jag fokuserade på annat än onda knän...


Helgrapport

Helgen var fin med bio, tårtkalas och lång skogspromenad.

Bio - nya Arnfilmen. Tyckte nummer ett var bättre än nummer två, men det kan bero på att jag gillar lyckliga slut och jag har inte läst böckerna om Arn och visste inte att huvudpersonen skulle dö i slutscenen. Så jag kände mig lite moloken när vi gick ut ur biosalongen.

Tårtkalas - lilla kusin vitamin har blivit stor och fyllde 24 år i lördags och det firades med tårta. Grädde är alltid gott.

Skogspromenad - i söndags när hundgården var färdigbyggd åkte vi ut i skogen så att både vi och hundarna fick göra av med lite spring i benen i några timmar. Vi följde en karta från början av 80-talet som jag fått av en gammal kollega. Efter fikapausen försvann markeringen för leden vi följde och tillslut även stigen. Efter en stund kom vi ut på en större stig som hade ledmarkering, men inget stämde med kartan. När jag gnuggat geniknölarna en stund och vi gått en bit insåg jag att vi var på rätt plats men att någon idiot dragit om leden. Varför nu något som funkade 1989 inte funkar idag??? :) Riktigt skönt var det iallafall ute skogen.

Händelserik torsdag

Igår var det en mycket händelserik dag. Först satt jag och glodde in i en dataskärm i 7 timmar, sen åkte jag till tandläkaren som var lika sadistisk som vanligt. Hon drog gummihandskar på sina bleka, kalla händer, bedövade tandköttet med nåt som smakade fan och sen påstod hon att hon tog bort tandsten. Jag känner ingen skillnad så det kan inte varit mycket hon fräste bort. Skölja med fluor fick jag göra också. Kändes precis som i 2:a klass när den barska fluortanten nästan lovade spöstraff om man inte lyckades skölja runt det där fluoret i munnen i 1 minut. 
På kvällskvisten var jag på gymet och körde en omgång igen, dock utan att känna mig som Hulken.
Efter gymet försökte jag äta lite mat, men hela munnen värkte så det gick så där. Huvudet gjorde ungefär lika ont, så jag undrar vad den där sadisten gjorde i min mun egentligen.
Lite lustigt egentligen, enda gången jag har ont i tänderna är när jag har varit hos tandläkaren. Andra går visst dit för att de HAR ont i gaddarna.
Men men, besöket resulterade i en positiv sak. Jag behöver inte gå dit förrän om två år igen :)

Det mest spektakulära som hände igår var att jag anmälde mig till en yogakurs. Idag har jag fått bekräftelsen, och slutledningsförmågan när jag ser namnen på de andra deltagarna, säger mig att jag är den enda som är 70-talist. Och de andra är alltså inte yngre...
Så moster, om du läser det här. Anmäl dig du också :)

Idag ska hundarna hämtas hem och det är vi alla glada för. Framförallt kanin-Barbro som gillar att leva med kniven på strupen.
Dessutom blir det bio idag. Det är visst premiär för Arn idag och som det premiärlejon jag är så kommer jag naturligtvis vara på plats.

Ny träningsvecka

Igår startade en ny träningsvecka, men jag lär nog inte bli övertränad av den träning jag kommer hinna med den här veckan. Har jag tur blir det tre pass, men övriga dagar är fullspäckade. Ikväll ska jag t ex på utbildning här på jobbet fram tills det blivit mörkt.
Men igår var jag på gymet och körde tryck-övningar igen. La på några extra kilo på bänkpressen mot förra veckan. Och när killarna på gymet sa vad stången vägde utan vikter kände jag mig nästan som Hulken :)


Triathlon

Helgen har varit lugn och fin tycker jag. Jag somnade i soffan i fredags, precis som vanligt, så man kan väl nästan säga att jag fick sovmorgon trots att väckarklockan ringde halv 7 i lördags morse.
Då var det dags att packa in alla attiraljer i bilen och köra mot Broddetorp där Broddetorps egen version av Ironman avgjordes. Tyvärr kunde jag inte glädja tävlingen med min närvaro utan jag var bara med som mental coach och chaufför.
På det stora hela tycker jag att "vi" gjorde en väldigt bra tävling. "Vi" var ungefär 2 minuter efter simningen, men det var väntat. Efter simningen var det dags för "vårt" starkaste delmoment (löpning) och där hade "vi" snabbaste sträcktiden och ut på cyklingen växlade "vi" som 2:a. Den placeringen höll "vi" även om segrarens ledning drygades ut lite på sista cykelvarvet.
Men jag är nöjd. Om Jonas bara lär sig simma (alltså crawla istället för att simma bröst) och åtminstone tränar något enstaka cykelpass så ska han nog kunna spöa skiten ur alla andra nästa år.



På tävlingen träffade vi även hundarna, och gud vad glada de var att se oss (eller iallafall husse) efter en vecka på pensionatet. Hoppas att vi får material och kan bygga ihop hundgården i helgen så att de kan komma hem på heltid sen. 

Igår gjorde jag inte många knop. Vi tog en långpromenad i skogen, käkade pannkakor och skjutsade iväg hundarna till pensionatet igen, hämtade de allra sista sakerna i huset i Istrum och sen var det dags att krypa till kojs igen och helgen var slut. Bara en vecka kvar till nästa helg...

Hemmagym

Igår blev det ett nytt pass på gymet. Den här gången med "drag-övningar" för rygg och biceps. Plus lite annat smått och gott.
Det är för jädra roligt att gå på gym. Jag vill liksom aldrig gå därifrån.
Man kanske borde fixa ett litet hemmagym i källaren, så att man kan träna hela kvällarna...

Långpass

Eftersom jag upptäckte hur kul det var att träna i tisdags passade jag på igår också.
Jag åkte upp till motionsspåren och utmanade vänster knä med en 3,5km-runda. Och jag hoppades, hoppades, hoppades på att det inte skulle göra ont utan att smärtan skulle vara som bortblåst, men tyvärr hoppades jag förgäves. Det gjorde ont. Men fan vet om det inte var liiite bättre iallafall. Det intalar jag mig.

Även om jag bara sprang 3,5 km så var det riktigt skönt att få svettas lite igen. Om man bortser från väldigt enstaka, utspridda orienteringslopp, så har jag inte bedrivit regelbunden träning på 10 veckor. Fatta vad man går ner sig på 10 veckor!! Iallafall när man börjar närma sig 32...

Fit for fight

Nu jädrar, nu är jag på gång. Hade planerat att komma igång med träningen förra veckan, men då fick jag ju en tvestjärt i örat (eller vad det nu kan ha varit) så det blev inget tränat den veckan. Men nu, nu har jag äntligen rört på mig lite igen. Eller åtminstone tagit i lite. Igår var det inget som hindrade mig, utan jag kom iväg till gymet.
Det var ett mycket bra val av aktivitet med tanke på att det började regna när jag kom hem från jobbet, och sen höll det i sig precis hela kvällen.
Har tänkt köra enligt ett program jag hittat någonstans på nätet när jag surfat runt. Tror att det framförallt var anpassat för skidåkare, så det innehåller bara överkroppsövningar, men jag får komplettera med ben på egen hand.
Tanken är att jag ska träna styrka två dagar i veckan, där den ena dagen kommer bestå av tryck-övningar och den andra av drag-övningar.
Jag har stora förhoppningar om att den plufsiga magen som har smugit sig på i och med utebliven träning och ständigt godis- och glassätande kommer att bli fit som aldrig förr. Håll tummarna är ni snälla :)

O-ringen och bröllop

Jag har ju egentligen inte berättat om vad jag gjorde på semestern, förutom på min första vecka, så om någon är intresserad så kommer en liten redogörelse här.
Min första semestervecka var vi ju i Bruksvallarna, sen var vi hemma i några dagar och gjorde mest ingenting. Eller så gjorde vi nåt hela tiden, men jag minns ärligt talat inte. Men jag antar att det blev några tvättmaskiner körda och gräset klipptes säkert också.
Jaja, min sista semestervecka var vi iallafall i Sälen. O-ringen eller 5-dagars eller vad du vill, avgjordes nämligen där i år. Jag visste egentligen redan innan att jag inte kunde springa eftersom mitt knä har gett upp, men jag testade att springa första etappen iallafall. Kom några kilometer innan jag fick gå istället för att springa. Tappade om möjligt motivationen ännu mer så de två nästkommande dagarna tog jag med mig Samba och följde multisportklassen istället för att springa själv. Vi kalasade på ost- och skinkmackor i solen tillsammans medan de tävlande var ute på sina orienterings-, cykel- eller paddlingssträckor.

   

När det var dags för etapp 4 beslutade jag mig för att ta liften upp till starten i Hundfjället och ta mig runt min bana. Det var väldigt fint uppe på fjället och jag tyckte det gick riktigt hyfsat om man bortser från benet. Men sista dagen struntade jag i att springa igen och agerade chaufför åt multisportarna istället.

Under 5-dagars besökte jag sjukvården på plats och fick konstaterat att det är löparknä jag har. Och enligt sjukgymnasten jag pratade med så kan det ta typ 3-6 månader innan man är bra igen. Men man kan ju träna annat under tiden. Om man inte har ont i örat/huvudet då förstås... :(

Efter 5-dagars jobbade jag i 4 dagar innan det var dags för långhelg :)
Den här gången för att det kom en inbjudan till bröllop den 1 augusti. Det var klubbkompisarna Veronica och Andreas som firade sin 10-års dag med att gifta sig. Det var ett jättefint bröllop (och jag var lika töntig som vanligt när jag satt där med en tår i ögonvrån) och en väldigt rolig fest. Väldigt kul med bröllop måste jag säga, så ska ni gifta er, tveka inte att bjuda mig :)

  

Nu har jag jobbat en vecka igen men den här helgen händer inget särskilt vad jag vet. Kanske åka ut till Hjos tävling på söndag, men annars blir det nog mest till att sova bort värken i örat.
Trevlig helg!

Besök i örat

Satan vad ont jag har i örat. Det hugger liksom till inne i örat och ibland strålar det upp i huvudet. Och så är hårbotten helt öm på ett ställe. Undrar vad det kan vara för fel?
Jag har två teorier. Den ena är att det är en hjärntumör, som jag alltid tror när jag har ont i huvudet, och den andra är att det krupit in en tvestjärt i örat. De ser ju ut att ha små klor så det är antagligen när han nyper till med dem som det hugger till. Han blir lite mör av ipren verkar det som, för när jag ätit sådana är han lite lugnare, men emellanåt verkar han riktigt ilsk.
Aj.

Pratkvarn

Sitter och lyssnar på radion medan jag knapprar med ett excelark på jobbet.
Just nu är det en kille som mailat in och undrar vad han ska göra åt att han pratar alldeles för mycket. Precis så tänker jag också ibland. Inte för att jag på något sätt är översocial som killen i mailet påstår att han är, men rätt ofta känner jag att jag pratar så mycket att ingen orkar lyssna, och då känner jag mig helt kass och tråkig som bara babblar på om en massa ointressanta saker. Jag måste fan skärpa mig lite.
Tur att Barbro Kanin inte är så mycket för att prata så jag kan prata av mig lite hos henne... :)